Snörvel, utelunch och spännande löfte!

Kort tisdagsstatus:

  • Snorar och snörvlar i kombination med explosionsartade nysningar
  • Utelunch alldeles strax. På en tisdag. Helt crazy. Förvisso åt jag ute igår också så det kanske numera inte är så crazy längre. Imorgon är det visst också lunch ute som gäller.
  • Grått, kallt och trist väder
  • Fått ett halvt löfte om att Schenker ska komma med mitt bord den här veckan – både läskigt och spännande men mest roligt!

I övrigt inget nytt. Träningen ligger på is tills dess att jag blivit av med snorandet och kosten går åt helvete BIG time. Jag vill bara äta. Äta allt jag ser. Hela tiden. Jag kommer aldrig någonsin väga 65 kg igen, just nu är jag glad om jag kommer under 70-strecket. Varför är mat så gott? Varför är smörgåsar min motsvarighet till heroin? Varför är småätandet så otroligt trevligt? Varför? Varför? Varför?