McDonalds, fel kö och Tourettes!

Efter ca 8,5 timmar i bil så landade vi tillslut hemma. Hann in på ICA fem i nio och rycka åt mig frukost också. Är helt slut. Ungarna är hur pigga som helst. Obegripligt. I och för sig tar det väl inte så mycket på krafterna att sitta bak i bilen, dricka läsk, äta godis och titta på film. Själv överväger jag att sälja Volvon och aldrig mer åka bil. Typ. Det har nog gått över tills imorgon… 😉

Vi stannade på McDonalds i Sundsvall. Varför hamnar jag alltid i fel kö? Alltid! Framför mig stod århundradets omständigaste kvinna och beställde mat till sig själv och sina 32 barn. Jag fick en släng av Tourettes och ville skrika högt i hennes öra men behärskade mig. Kände även för att ge henne en karatespark i arslet men behärskade även den impulsen! Hade jag fullföljt min impuls så hade jag sluppit:

  • 6,5 timmar till i bil
  • ett par mil i bilkö där vi rullade fram lika snabbt som en snigel kryper medan bebis gastade som en mistlur (värre än kinesiskt vattentortyr)
  • ytterligare ett hysteriskt bebisutbrott och en del allmänt syskon/mammatjafs
  • knäna under hakan i 55 mil

Istället hade jag kanske fått tillbringa resten av dagen/natten i häktet?! Eget rum, sova hela natten, inget syskontjafs… Fasen, jag skulle ha gett tanten en kickspark i rumpan!

Nåja, nu är vi äntligen hemma. Slutet gott, allting gott.

Imorgon ska jag göra ingenting. Ingenting alls. Bara vara hemma. Me like!

Nu god natt. Sen sova hela natten.

Sträcker ut lite….
Knäna under hakan och Tiger som kudde….
Höga Kusten
Äntligen Uppsala, ser ljuset i tunneln….
Lite att packa upp