Sol, träning och dask i rumpan!

Igår var jag ju helt barnledig delar av dagen. Framåt kvällskvisten fick jag för mig att jag skulle ta en promenad i solen. Man måste ju passa på tänkte jag! Har en liten runda här ute på landet som blir 5 km ungefär. Jag drog på mig träningskläderna och gav mig ut. Bra musik i öronen och sol i nyllet, ganska så najs. Efter några hundra meter blev jag lite kaxig… Man kanske ska springa lite istället för att gå?! Började småjogga lite hurtigt, efter bara några meter känner jag att någon klappar mig i rumpan! Vad fasen, ingen där… Jättekonstigt. Springer en bit till. Återigen några taktfasta klappar i stjärten. Vad f*n är det som händer?

Sen slår det mig. Det är min egen rumpa som skvalpar så brutalt att det känns som om någon daskar mig i stjärten. Inte kul. Inte kul alls. Jag måste köpa ett par väldigt mycket för små löpartights om jag ska kunna fortsätta min nuvunna löparkarriär. Något att pressa ner kroppen i med milt våld. Det är inte skönt när hela ryggen skvalpar och men även av hänsyn till ev förbipasserande! Ingen angenäm syn. Kul kanske men inte angenäm.

Nåja, jag gick 2,5 km och sprang sen 2,5 km. Kom hem och var riktigt nöjd med mig själv. Sen insåg jag dock när jag kollade min ”ha-koll-på-var&hur-du-springer”-app att mitt raska promenadtempo gick precis lika fort/långsamt som min ”snabba” jogg. Kul. Jag kan alltså lika gärna gå och slippa bli daskad i rumpan hela tiden.