Back to basics!

Nu är jag tillbaka på jobbet efter en morgon hos frisören! Idag tycker jag själv åtminstone att jag var rätt modig som både slingade och klippte av en bit av håret. Kanske ingen jätteförändring för andra men ett stort klipp för mig! 🙂 Nu är jag tillbaka på min framåtlutande uppklippta page och med lite ljusare slingor. Back to basics helt enkelt!
IMG_2087.JPG

IMG_2086.JPG

 

Statusen när det gäller Milo är att han fortfarande är kvar på sjukhuset och de behåller honom där en stund till. Oklart om han blir utskriven idag. Han är i alla fall bättre, bortkopplad från droppet och äter med rimligt god aptit igen. När jag pratade med farmor Annica så var det full rulle på honom i bakgrunden – vilket kände skönt att höra! ♥ Nu håller vi tummarna för att alla mediciner kickar in så de får åka hem ikväll och slipper sjukhussängen en natt till!

Mina urgulliga ♥ fantastiska ♥ underbara ♥ kollegor (vänner!) hade lämnat lite uppmuntrande godsaker på mitt skrivbord! Precis vad jag behövde!! Tack, ni är BÄST!

IMG_2071.JPG

 

Några intensiva timmar kvar, sen HELG! Som jag har längtat………..

En dålig dag plötsligt blev väldigt mycket sämre…

Herregud vilken skitdag. Allt har gått emot mig idag, en sån där dag när man överväger att gå hem utan att ens säga till, bädda ner sig i sängen och stanna där tills någon från jobbet kommer hem till en, sparkar in dörren och släpar en tillbaka till jobbet. En SKITdag helt enkelt.

Framåt kvällen hade pulsen äntligen gått ner till det normala och klumpen i magen börjat lösas upp. Andy och jag bestämde oss för att åka in till stan och käka och softa lite nu när vi var barnlediga. Vi hinner precis sätta oss ner när Milos farmor hör av sig och berättar att Milo blivit dålig (igen), hostat och fått svårt med andningen. De är nu på akuten, han har fått inhalera och de blir tydligen kvar över natten för observation. Lutar åt förkylningsastma. Alltså jag dööööööööör. Min förnuft säger med sträng röst: ”Lugna ner dig, han är på sjukhus och får bästa tänkbara hjälp. Han är där med sin farmor som han är 150 % trygg med och som han älskar. Det är lugnt!” Mitt hjärta däremot håller på att brista och skriker ”Kasta dig i bilen och ÅK nu! Lifta, kör, kapa ett tåg, chartra ett flyg. Åk NU!” Men det är bara att bita ihop och låta förnuftet tala. Han har det bra. Han får medicin. Det löser sig.

Den här dagen kan dra åt helvete. Imorgon är det fredag. Jag beställer härmed en fantastisk fredag. Jag beställer den bästa fredagen i mitt liv. Tack på förhand.

IMG_2058.PNGHan ser ju så liten och eländig ut… 🙁

 

Jakten på det försvunna kortet!

Igår upptäckte jag att mitt VISA-kort var borta, jag oroade mig inte nämnvärt för det eftersom jag var helt säker på att det låg i en annan jacka hemma. I morse skulle jag plocka fram kortet men då visade det sig att det minsann inte fanns i jackfickan som jag trodde. Jag vände upp och ner på hallen och sovrummet, tömde väska och plånbok och gick igenom allt (fick lite kvitton sorterade i alla fall) men inget VISA-kort. Gick ut i bilen, iklädd morgonrock och tofflor, och vände upp och ner på typ hela bilen. Hittade 5 påsar tuggummi, minst 4 petflaskor med colaslattar, godispapper, en boll, ett par solglasögon och lite leksaker men inget VISA-kort. Var ut och vände två gånger vid bilen men utan framgång.

Går in, ringer Andy för att höra om han vet var mitt kort är men nej. Han har ingen aning. Ger upp och tänker att jag får väl spärra eländet idag och beställa nytt. Kan ändå inte riktigt släppa det, tycker mig ha en bild i huvudet av mitt kort liggandes i fönstret i hallen. Ni vet, ibland ser man det framför sig. Plötsligt kommer jag på en sak. Vi har en tre äpplen hög liten terrorist i huset. Vänder mig till Milo och frågar med min vänaste stämma:

”Milo, har du sett mammas kort som låg i fönstret?”

”Jaaaaaa” skriker Milo och skiner som en sol.

”Vet du var det har tagit vägen”?

”Jaaaa, tjoar Milo igen. ”Ja haj gömt dä”.

AHA – jag är tjyven på spåren.

Tyvärr har han helt glömt bort var han lagt det, ”ja vät äntä” säger han och rycker på axlarna. Vi, läs jag, letar igenom hela hans rum. Tusen legobitar och småbilar överallt, men inget kort. Jag fortsätter leta i vardagsrummet, bakom TV-n, i hörnet under trappen, under ljusstakarna, under dynan i fåtöljen. Taaaa-Daaaa. Där ligger det. Mitt VISA-kort. Intryckt nere i stolen. Jag fiskar upp det och ropar på Milo. ”Kom Milo, jag hittade kortet”. Milo kommer ut i vardagsrummet, tittar på stolen, skiner upp och säger ”jaaa, däär la ja dä”! Så dags att komma på det då!

Så roar vi oss en tisdagsmorgon i Gåsby!

IMG_2034.JPG
Den lilla korpen och jag!

Borta bra, hemma bäst! Eller?

Första riktiga dagen hemma! Ganska skönt efter omständigheterna samtidigt som jag redan längtar tillbaka till det bekymmersfria semesterlivet. Sova, äta, sola, bada, äta, sola, bada, äta, sova…. Underbart! Pep lite försynt till Andy redan i morse ”jag vill åka utomlands”…. Nu lär det dock dröja ett tag. Nästa år tror jag vi skippar utlandsresa och lägger några kronor på huset istället. Gudarna ska veta att det finns hål att stoppa pengarna i!!

Dagen har ägnats åt lite matshopping och tvätt. Alla väskor är rimligt uppackade, alla kläder har släpats ur resväskan och in i badrummet. Just nu ligger det ett tre dm högt lager av tvätt över hela golvet. Sakta men säkert betar vi av det!

Imorgon är det slut på semestern och coachpurjo drar igång igen. Havregrynsgröt och matlådor står på schemat igen ett par veckor framöver. Vardag och rutiner drar igång med buller och bång.

Milo känns pigg och mår bra nu men jag kommer ändå ta och vara hemma med honom i morgon så han får en extra vilodag innan det är dags för förskolan igen. Jag ska även försöka få en tid på vårdcentralen med honom så de kan göra en liten koll och lyssna på hans lungor. Han fick penicillin utskrivet på sjukhuset i Palma. En 3-dagars kur där man tog en skvätt per dag. Lär ju vara rena dunderkuren om man jämför med de svenska varianterna där man tar medicin i 10 dagar, 2-3 gånger per dag? Vi fick med oss hem journalanteckningar och bilder på hans röntgenplåtar på skiva. Synd bara att man inte begriper vad det står!! 🙂 Kanske finns någon här som kan översätta?

Förutom en tripp till Willys och tvätt så har vi sorterat upp gamla barnkläder och delat upp dem i högar, skänkes, kastas och loppis! Som om vi inte hade det nog stökigt med alla resväskor och tvätt upp till fotknölarna!

IMG_1950.JPG
Totalt rensningskaos!

IMG_1956.JPG
Lite glam i allt tvättande och sjukdomsältande! Köpte ett nytt lack från OPI på flygplatsen, lite svårdefinierad färg. Typ svartbrun med små små glittriga stänk. Typ. Värry höstigt! Skitsnyggt om du frågar mig!

Katastrofstart på dagen…

Milo har börjat med vilda protester vid lämningarna på dagis. Mammahjärtat går i tusen bitar när man får bända bort hans små armar som han låser fast runt halsen. Han hänger som en liten koalabjörn på mig och vägrar släppa taget. Tårarna sprutar och han gallskriker. Han har ALDRIG gjort så här. Inte vid inskolning, aldrig när vi lämnat och inte ens första dagen nu efter semestern men de senaste tre dagarna har varit katastroflämningar. Han vill bara ”vara hemma, inte åta dagis”. Idag började han redan hemma i soffan, fortsatte i bilen och sen eskalerade det galet när vi kom fram till dörren…

Det är ju inte mycket att göra, bara försöka bända bort de där små armarna och sen fly fältet. Ingen mår bättre av att jag är kvar en stund, förr eller senare måste jag ju ändå gå. Svårt att få igenom på jobbet att glida in vid lunch varje dag…. jag hoppas att det ger sig när jag väl försvunnit ur synhåll men tydligen hade han knorrat fram till lunch häromdagen! 🙁

Nåja, bara att bita ihop och försöka göra det bästa av dagen trots katastrofstart! Det är ju ändå fredag och det är ju alltid något!

 ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥

IMG_1182.JPG

IMG_1159.JPG

IMG_1201.JPG

Att (nästan) ta ett dopp!

Nu har solen gått i moln men fram tills för någon timme sen så har solen strålat ner på Åsby från en klarblå himmel. Vi passade till och med på att promenera ner till badet och ungarna plaskade lite vid vattenbrynet. Det var lite för kallt för att någon av dem gjorde något helhjärtat badförsök. På land var det varmt och skönt i alla fall.

Storbarnen gästspelar hos sin pappa ett par timmar och minstingen sover som en stock och vägrar gå upp. Värmen tar på krafterna. Jag har hunnit med en tur till kvitten, det blev en del kartong kvar när utemöblerna skruvats ihop.

Resten av dagen ska ägnas åt en skvätt jobb, en skvätt städ och en skvätt matlagning. Sen är det söndagshäng i soffan som gäller!

Lite bilder från badutflykten!

20140518-161105-58265164.jpg

20140518-161106-58266933.jpg

20140518-161106-58266393.jpg

20140518-161105-58265505.jpg

20140518-161104-58264080.jpg

20140518-161104-58264565.jpg

Just det. Dagens största happening är att just idag, söndagen den 18 maj, gick Milo på pottan för första gången i sitt liv! Kiss – check. Bajs – check. Hahaha, en milstolpe!

Halleluja, morgonrock och utemöbler!

Ett halleluja-moment har inträffat idag. När det var penicillindags på morgonen så satte sig Milo i mitt knä, sög i sig sitt äckliga Kåvepenin utan ett enda PIP. Mycket märkligt….men fantastiskt! Nu hoppas jag det håller i sig? Han kanske har knäckt ”om jag dricker det här nu så får jag godsaker sen”-koden? Fine by me i så fall. Glass, juice, tårta, yoghurt. Han får vad han vill bara han får i sig medicinen!

I övrigt har vi inte gjort ett smack idag. Jag hasar fortfarande runt i morgonrock och tofflor. En rätt anskrämlig syn faktiskt om jag ska vara ärlig…. Nu har Milo somnat och jag ska ta mig ur morgonrocken och i mysbyxorna – ett litet fall framåt! Andy är väl på väg hemåt efter sin cupvinst i företagshockeyn. Undrar om han fortfarande står fast vid sitt ”fört” från igår? Hur som helst är beställningen lagd och att ångra sig är FÖR SENT! 🙂utemöbler

Nu i ur morgonrock, i mysbralla. Sen lunch!

En liten pojke och det han pekar på!

Jag har en liten pojke på tvåochetthalvtår som har feber. En liten pojke som jag tvångsmatar med penicillin tre gånger om dagen. En liten pojke som gråter hjärtskärande när jag närmar mig med medicinen. En liten pojke som just nu har aptit som en ännu mindre myra. När den lilla pojken säger ”ja äta tåta” då säger mamman ”Klart du ska ha tårta!!” och beger sig sen till affären och köper det den lilla pojken pekar på.

Kvällens middag: tårta

20140412-210122.jpg

20140412-210129.jpg

20140412-210422.jpg

Baby Bootcamp 2014

Det märks att Milo är uppvuxen i en familj av elitidrottare…typ… ”Ja tjäna, ja pinga fott” dvs Jag ska träna, jag springer fort. Det fantastiska pannbandet hittade han och satte på sig själv.

fokus
Fokuserad, laddad, peppad!
kör
Coachen sitter i bakgrunden och räknar antalet repetitioner!
stretch
Stretchar lite innan nästa övning
tunga
Det gäller att hålla tungan rätt i mun!
armhävningar
76 armhävningar – nytt rekord!
vila
Avslappning och vila efter väl genomfört pass!

Att hantera en tvååring!

Det kan vara alldeles underbart….och alldeles jäkla skitjobbigt! Hahaha, det var ett tag sen jag uppdaterade kategorin ”Milos Utveckling” så jag tyckte det var dags nu…

Inte för intet finns det ett uttryck som heter ”Terrible twos”.. Milo är 2 år och 2 månader och pendlar mellan att vara alldeles fantastisk och en riktig liten skitunge. Precis som de allra flesta ungar. Han pratar massor, en del solklart och annat sånt som bara föräldrar greppar men det kommer nya ord varenda dag och han härmar allt man säger som en liten papegoja. Han kallar Elvira för ”Lalla” och för Elliot har han ett alldeles eget alldeles obegripligt skrikljud, två snabba gälla skrik betyder Elliot. Glasklart. Jag vet inte om det beror på att jag ibland skriker Ellliiiooot högt så det ekar i hela huset eller om det är för att Elliot själv är högljudd. Ytterst oklart. Vi jobbar på att hitta ett enklare sätt att säga Elliot och hoppas slippa skriken!

Från att ha varit en absolut picknick att natta så är nu läggningsproceduren en utdragen historia med en massa babblande, en del kicksparkar, nyp, riv och örfilar. Från Milos sida alltså. Jag och Andy turas om att bli milt misshandlade vid läggning. ”Dymma” (dumma) är det mest frekvent använda ordet just nu. Dymma mamma, dymma pappa, dymma Lalla, dymma ”skrik skrik”. Alla är dymma konstaterar den lilla tyrannen med ett glatt flin. Alla utom han själv förstås.

Men mitt i allt ”dymma” så slår han om och förvandlas till den mysigaste lilla krambebisen någonsin. Han lindar sina små armar runt halsen och säger ”kjam, kjam”. Han busar med oss, gömmer sig och fnissar förtjust när vi låtsas leta överallt utom under just det där bordet där han gömt sig. Han har mig lindad runt lillfingret och jag vill bara pussa på hans tjocka kinder och snusa honom i nacken hela tiden.

Han dominerar Ipaden med sitt lilla knubbiga pekfinger, klickar, drar och lägger pussel som om han aldrig gjort annat. Fascinerande hur snabbt de greppar och lär sig nya saker.

Han sover fortfarande en gång om dagen, 1-2 timmar, och vi lägger honom runt halv åtta på kvällen (sen ägnar vi allt från 15-60 minuter åt att få några tjyvnyp och några örfilar) innan han slocknar  i sin egen säng. Han gillar fortfarande bollar, klubbor och bilar. Han bygger en del med lego och älskar att lyssna när man läser böcker för honom. Han älskar att bada badkar och kan sitta hur länge som helst och leka i vattnet.

Lite kinkig med maten är han nu, petar med det mesta och äter ofta en bråkdel av vad som ligger på tallriken. Dock växer han och frodas så jag tror inte det går någon nöd på honom.

Liten blir större och han är, trots en och annan kickspark, alldeles underbar och jag blir lite kärare för varje dag i min yngsta skatt!

20140109-213704.jpg