Det är inte bara minstingen som trivs i badrummet! Imorse möttes jag av följande när jag stapplade upp i gryningen… Golvvärmen kan kanske ha något med saken att göra.. 🙂
Nu: frukost
Här trivs vi tydligen bäst…
Ljuvliga lördag!
På dagens schema står:
1. Frisörbesök för två motvilliga pojkar, en liten och en stor
2. Storhandla på Willys
3. Lunch på Donken
4. Köpa lördagsgodis på Monstret
5. Fika med Niklas, en kompis till Andreas
6. Titta på AIK-MODO på TV
7. Laga middag (oxfilépasta)
8. Godisfrossa i soffan framför…..
9. …Så mycket bättre
10. God natt
I skrivande stund har vi befinner vi oss på punkt 6 – AIK-MODO. När det eländet är över så är det dags för middag! Mumma för magen!
I samband med punkt 5 fick Milo de här supersöta små skorna:
 |
| Tack farbror Nille! |
Imorse bad jag Elvira bädda sin säng och resultatet ser ni här nedan, gulligt….
Passar även på att skicka ut en liten efterlysning!
Jag vet att vi knappast är ensamma om detta men HUR ÄR DET MÖJLIGT??
Var tar alla strumpor vägen egentligen? Huset är inte stort, någonstans ligger det 15 strumpor och gömmer sig…..
Var?
Kvällen går mot sitt slut….
…och i Åsby har vi tittat på Idol och ätit massor med godis! Här kommer en liten bildbomb från kvällen som passerat… Jag har precis skaffat en ny kamera app till min ajfån – därav alla bilder/ramar/texter/typsnitt – tänk att det är så kul att lattja med telefonen! 🙂
´
Nu har alla tre barnen somnat, en efter en…. Nu väntar jag på att Andreas ska komma hem från hockeyn men frågan är om inte även jag somnat innan han är hemma igen!
Nattinatti!
Blommor och bin!
Idag när jag hämtat Elvira och skulle skjutsa henne till ett födelsedagskalas fick jag en lång och detaljerad utläggning om hur barn blir till… Det hade hon minsann fått förklarat för sig i skolan! Det var tur hon satt i baksätet och höll låda för jag dog nästan när jag försökte köra och samtidigt lyssna till en liten men VÄLDIGT konkret sexåring…
Jag fick lära mig vad alla tjejens ”hål” är till för (kiss, bajs, bebis, mens), hur en kille ser ut och fungerar (killar har en en påse med liksom kulor) och när en tjej vill ”sexa” så sätter man snopp mot snippa…. Sen berättade hon glatt vidare om ägg som blir bebis i magen och sen, till slut, kommer bebisen ut!
Sen tittar hon på mig och ser så där ûberfinurlig ut som bara hon kan göra och säger:
”Har du och Andreas gjort det? Snopp mot snippa?”
Hahaha, vad svarar man på det? Var ju bara att erkänna, hade ju ett levande litet bevis i bilbarnstolen bredvid…
Det där snacket om ”blommor och bin” verkar redan vara avklarat i alla fall! Tack för det Karlavagnen… 🙂
My BFF – Cissi Lotoft!
Min familj består inte bara av släkten, jag har en Cissi också! Funderade häromdagen på hur länge vi faktiskt känt varandra och tror det började sista året på gymnasiet. Hur gammal är man då?? 18-19 år, dvs vi har känt varandra i ca 20 år och jag tror att vi, utan att överdriva, hörts i princip varje dag dessa 20 år. De dagar vi inte hörts har vi kompenserat genom att höras/ses fler gånger andra dagar… 🙂
Cissi flyttade till Strängnäs från Rotebro – hemvist även för Christer Pettersson och Lili & Sussie – med sina föräldrar lagom till hon började sista året på gymnasiet. Vi gick i olika klasser men hade en massa gemensamma kompisar och inför en utgång så hamnade vi på samma förfest – hemma hos mig på Trädgårdsgatan skulle jag tro. Det hade sina fördelar med lantställe – där tillbringade mamma sina helger medan jag fick stanna kvar i stan! Det var där det började och sen har det bara ramlat på…..
Våra gamla pojkvänner har nog fått sin beskärda del av Cissi resp Åsa… En del har uppskattat det, andra har kanske inte riktigt förstått tjusningen med en evig sidekick… 🙂 Ingen nämnd, ingen glömd!
Vi har förutom att tillbringa några hundra krogkvällar ihop även jobbat en hel del tillsammans:
- Kamratstödjare – nattvandrade och jobbade ihop på Paulinska skolan. Tror vi var 19 år och tanken var att vi skulle hålla ordning på och vara till stöd för årskurs 7-9. Det gick ju bra, jättebra. Hrmmmm
- Försäkringskassan – där jobbade vi med bostadsbidrag
- Arena Personal – bemanningsföretag där vi jobbade som ”konsultchefer” – hyrde ut lagerpersonal till höger och vänster.
- Daymaker (fd SeeYou) – bemanningsansvariga
Vi har även lyckats med en del annat:
- Vi är båda ensambarn
- Vi pluggade samtidigt på Mälardalens Högskola, ett tag bodde vi till och med i samma hus (dock olika utbildningar)
- Vi separerade nästan samtidigt från papporna till barn 1 och 2 och träffade sen varsin ny kille som är yngre än oss 😉
- Vi har tre barn var
- Våra barn är födda samma år, 2003, 2005 och nu en liten ”mini”sladdis 2011
Visst är det lite märkligt?!
MEN när det gäller vissa saker så är vi väldigt olika… Jag är slarvig, stökig, lite bohemig och har en hel del damm i hörnen. Cissi är ett välorganiserat städfreak med full kontroll på det mesta!
Även när det gäller vänskap så kan väl ordspråket ”opposites attract” gälla!
Alla borde få ha en Cissi i sitt liv!
Akut kejsarsnitt!
Milo förlöstes med akut kejsarsnitt, det blev ganska dramatiskt då hjärtljuden droppade och man plötsligt tog beslutet att han skulle tas med snitt. Sladdar som drogs ur, sprutor, ett springlopp till närmaste operationssal. Själv såg jag inte någonting av detta, hade en blöt handuk över ögonen och blundade hela tiden – rabblade för mig själv ”söv mig, söv mig, söv mig” då smärtn var hemsk och jag bara ville att det skulle vara över. Jag har ju redan fått två barn tidigare, båda kom relativt snabbt, jag var fullt öppen (10 cm) med båda barnen när vi kom in på förlossningen och Elvira födde jag med ytterkläderna på. Jag VET hur det känns att föda barn på naturlig väg och hur ont det kan/ska göra. Med Milo var smärtan helt annorlunda och jag kände snabbt att det här kommer inte att fungera.
Jag är extremt tacksam för att jag faktiskt fått mina två första barn på ”naturlig” väg annars tror jag det är lätt att bli besviken och kanske till och med deprimerad efter ett snitt. Det finns en liten känsla som lätt kan få fäste att man ”inte duger” när man inte kan föda normalt. Jag tror att det faktum att jag faktiskt fött barn tidigare gjort att jag mycket enklare kan acceptera att jag vid denna förlossning faktiskt behövde all hjälp jag kunde få för att Milo skulle komma ut frisk och, framför allt, vid liv!
Hade det varit mitt första barn hade jag varit rädd för att föda igen, och säkert haft mycket svårare att acceptera det faktum att det inte gick riktigt så enkelt som det ”borde” ha gjort.
På sjukhuset var de noga med att poängtera att man ska vara uppmärksam på hur man mår efter ett snitt och om jag behövde prata med någon så skulle jag kontakta sjukvården osv. Jag tror och hoppas att jag inte kommer få något bakslag kring detta men OM så skulle vara fallet så hoppas jag att mina nära och kära säger till om jag inte själv ser sambandet… 🙂
”Det kan vara bra att veta att det är vanligt med depressioner efter kejsarsnitt. Många kvinnor upplever svårigheter med att acceptera barnet som sitt, speciellt om kvinnan har varit nedsövd. En del känner att de gått miste om förlossningen. En del känner sig misslyckade över att inte ha kunnat/fått möjligheten att föda fram sitt barn. Viss känner att operationen var ett intrång i deras personliga integritet.
Alla dessa känslor är fullkomligt naturliga och det kan dröja flera veckor, ja tom månader, innan de kommer upp till ytan. Om du skulle hamna i den sitsen att du behöver göra ett kejsarsnitt och sedan finner dig i en situation där du känner dig bitter, besviken, snuvad eller bara ledsen och arg så finns det hjälp att få. Det är viktigt att bearbete dessa känslor och du bör i första han prata med din barnmorska.”
Källa: www.babyornot.se
Att återhämta sig efter snittet gick mycket bättre än vad jag vågat drömma om. Från dag en dag till en annan var det en himmelsvid skillnad, jag tror att det var efter dag 3 som det vände radikalt. Ena dagen ligger man på rygg och undrar om man någonsin mer ska kunna resa sig för att gå och kissa och nästa dag börjar man packa väskan och längtar hem! Det är ju inte så att jag joggade milen efter ett par dagar men det gick förvånadsvärt snabbt. Jag tog prick ALL smärtlindring jag erbjöds och det tror jag är jätteviktigt. Ingen idé att försöka ”härda ut” utan mina morfintabletter var mina bästa vänner de första dagarna. Mitt ärr ser rimligt OK ut, inte för att det spelar någon större roll det heller…
Just nu lever vi i baby-bubblan där det mest är gullipluttigt och jag hoppas vi får stanna där lääääänge!
Grattis Pappa!
Fars Dag – kommersiellt jippo eller ej… Jag gillar det i alla fall!
Jag och Milo hade samarbetat lite så våra respektive pappor fick samma present…som så många andra idag kan jag tänka mig!
Boken var slut i varenda bokhandel jag hörde mig för i men en vänlig kille på Akademibokhandeln upplyste mig om att ICA Ekängen möjligen hade boken kvar och mycket riktigt! Andreas har redan börjat läsa den, jag är sjukt sugen på att plöja igenom hela boken också så jag knycker den nog på dagtid när A är på jobbet… Mohahahahaha!
Bara några blandade bilder…….
 |
| Milo softar hos sin storasyster |
 |
| Powernap |
 |
| Farfar Janne med sitt första barnbarn |
 |
| Faster Elsa och Milo |
 |
| Andy |
Lugn fredag…
Idag har vi inte gjort mycket nytta inte, sovmorgon och frukost i lugn och ro! Har jagat stackars Björn (E1 & E2s pappa) för att få lite hjälp med bilen. Vi behövde koppla ur airbagen fram och Björn råkar vara en mycket duktig bilmekaniker (helt ovärdeligt för oss som inte fattar ett smack när det gäller bilar)! Så när B väl ringde och sa att jag kunde komma förbi med bilen så var det bara att snabbt kasta sig in i duschen och iväg… Nu är airbagen urkopplad och vi kan ha pipgrodan fram utan risk!
Ska strax åka mot Etuna, ska ju titta på Andreas match ikväll men innan dess tänkte jag klämma in liiiite shopping i stan och sen ska jag till pappa på middag! Det ska bli riktigt mysigt att bli bortskämd med lite god mat innan det är dags att frysa rumpan av sig i ishallen…
Tänkte jag skulle passa på att köpa en Fars Dag present till min pappa som han får redan ikväll eftersom jag ändå ska dit. Jag har har en plan, vi får väl se om det går i lås!
Jag råkar ha världens bästa pappa förresten, jag måste ha gjort något riktigt fint i ett tidigare liv! Världens bästa pappa, världens bästa sambo och tre små gullegrisar! Jag har dessutom världens bästa mamma också… Häpp! När jag tänker efter så tror jag även att jag har världens bästa ”svär-familj” med! 🙂
Mille Pipgroda…
Idag har lillgrisen varit en riktig pipgroda! Halva kvällen har han käkat och så snart han släppt bröstet så har han knorrat… Tillslut däckade han dock i mitt knä, antagligen övertrött…
Kanske förrsten inte så konstigt att man blir trött när det är hönsgård på hemmaplan? Haft tre yra hönor på fika i Åsby! Andy och Elliot flydde till Etuna en sväng på kvällen och kvar blev jag, Elvira, Veronica, Cissi och Linn… Mille kände sig väl kanske lite ensam bland alla tjejer?! 🙂
Nu har äntligen lugnet lagt sig och det ska även jag göra, lägga mig alltså! Imorgon är det fredag och de stora barnen ska till sin pappa. Själv har jag, i ett svagt ögonblick, lovat att åka och titta på Andreas hockeymatch imorgon kväll i Etuna. Först ska jag och Mille dock förbi min kära far och hans fru som ska bjuda på middag – mysigt! Sen blir det en tur förbi Smehallen, kanske dags för säsongens första vinst?! Eller inte… ”Hockeyandan” i Linden/Smehallen känns rätt obefintlig, de skulle behöva en lektion av Åkers Hockey! 😉 Jag ska dock hålla tummar och tår för vinst och att Andreas INTE slåss denna gång!
God Natt!