Milo 9 månader

Idag blir vår älskade lilla Milo 9 månader. Det är en läskig klyscha men fy F-N vad tiden går snabbt…. Kan inte fatta att han funnits i våra liv i nio hela månader!

Nu händer det en hel del här hemma. Milo ålar fram med blixtens hastighet, krypa kan han inte men åla går som på räls. Han tar sig runt överallt, syskonens rum är förbjudna zoner som lockar massor. Vi har satt upp en grind till altandörren för att han inte ska hasa ner för trappan och landa på näsan.

Han är en supermysig liten kille som nästan alltid är glad och nöjd. Lite pipig när han blir trött men i det stora hela verkar han rätt nöjd och belåten med livet.

Det är nog bara en tidsfråga innan han trillar ur vår säng där han alltsomoftast vaknar även om han alltid somnar i sin säng. När han vaknar så gör han vilda utbrytningsförsök och då gäller det att vara med. Att barrikadera med kuddar och täcken hjälper inte. Han är en liten bulldozer som enkelt mejar ner det mesta som står i hans väg.

Han har fått flera tänder, bara de senaste två veckorna har bägge tänderna uppe i överkäken tittat ut. Den ena efter en kollision med soffbordet och den andra smög sig fram häromdagen. Tänderna har gjort honom till en liten piraya och han gnager ofta och gärna på det han kommer över, fingrar, armbågar, ben, intet ont anande tår.

Milo gillar fortfarande inte att ta flaska och dricker mkt sällan välling. Han har inte heller knäckt napp-koden så någon nappunge lär han inte bli om inte ett under sker. Nu känns det nästan som om det kan vara. Har han/vi klarat oss så här länge så kan vi väl lika gärna strunta i det. Snuttefilt däremot, det gillar han.

Jag nattammar honom fortfarande och ibland får han en sängfösare också. På dagarna är det gröt och mat som gäller. Han äter, i princip, allt vi ställer fram åt honom. Majskrokar är en solklar favorit och funkar i alla lägen. Han sover ganska bra på nätterna och vaknar oftast bara en gång på natten och vill ha mat. Sen brukar han knorra till på morgonkvisten men somnar oftast om efter en amningspaus.

En bra dag så lyssnar han på sitt namn och om vi säger ”aj aj” åt honom. Tex när han vill äta upp modemet. Vinkar man så kan han ibland slänga upp en arm så man åtminstone kan inbilla sig att han faktiskt vinkar tillbaka.

Favoritleksaker just nu är PET-flaskor och bollar. Andreas försöker febrilt få honom att lattja med hockeyklubban också.

Vi har varit hos polisen och gjort hans första pass. Ska hämtas ut någon dag i veckan. Om ca 1,5 månad så ska han ju ut på sin första utlandsresa.

Längd och vikt har vi fortfarande inte fått koll på. Måste nog ringa och efterlysa hans 8 månaderskontroll, den verkar har försvunnit i semestertiderna. Han väger i alla fall någonstans runt 10,5 kg och bör vara runt 75 cm lång.

Han kan vara lite blyg inledningsvis med människor han inte känner/inte sett på ett tag men det går snabbt över och sen låter han sig gärna bäras/matas/nattas av andra än mig och Andy. Jätteskönt!

Milo 8 månader kan du läsa mer om här!

Milo övar med hockeyklubba
Milo övar med hockeyklubba

Milo 8 månader!

Eftersom mitt minne är gott men kort så tänkte jag göra en liten månadssummering av Milo och hans framsteg med start nu, 8 månader. Möjligen rätt ointressant för alla utanför den närmaste familjen…. Nu är du i alla fall förvarnad och kan sluta läsa här om du inte är intresserad av längd, vikt och matvanor… 🙂

Milo 8 månader!

Han snurrar, ålar, buffar, bökar och tar sig sakta framåt och bakåt på golvet. Rätt som det är kör han upp rumpan i luften men faller med nosen rakt ner i mattan. Kanske kanske är krypandet inte allt för långt borta?!

Han kastar sig i sidled, försöker snurra och dra i allt han kommer åt på skötbordet. Att byta en enkel blöja är icke längre en enkel sak… Lämnar man honom obevakade ett ögonblick så skulle jag tippa att försöker sig på ett störtdyk mot golvet. Aj aj aj. Det undviker vi helst.

Han vaknar fortfarande varje natt. Flera gånger och vill äta. På mig. Jag är en levande napp och ammar fortfarande massor. Han somnar i egen säng varje natt men vaknar i vår säng varje morgon. 🙂 Börjar bli lite osäkert och nog en tidsfråga innan han smygvaknar och ramlar över kanten. Försöker lägga kuddar och täcken som en liten mur men är man en liten ångvält på 10 kg och envis som en skär gris så är det inget problem att ta sig runt.

Han tar inte napp och är kass på att dricka ur flaska. Vi vällingtränar honom och det går sakta men säkert framåt.

Han gillar mat och gröt. Äter/smakar på det mesta. Fruktpureér är mums. Majskrokar är mums – tycker Milo. Mamman tycker det är kladdig geggamoja som blir som betong när det torkar.

Han har två små tänder i nederkäken. När han blir lite ofokuserad och stirrig bits han. Som en liten piraya. En anledning till att jag skulle önska att han så småningom ska övergå till flaska och vanlig mat. Att vara napp kan jag leva med. Att vara bitring känns sådär.

Han har en röst. Han skriker som en liten tjej. Får man skriva så? 🙂 Han vrålar så att det är nära att fönstren exploderar. Han skriker som högst när han vill ha uppmärksamhet. Alltså inte för att han är arg eller ledsen. Utan för att han kan och han tycker det är kul.

Han gillar att ligga på golvet och hasa runt. Han gillar sin gåstol för då kan han åka runt i en faslig hastighet och pilla på allt han kommer åt. Filmer och DVD:n ligger risigt till när små svettiga fingrar når fram. Klämma, pilla, trycka, dra på allt han ser!

Han vaknar gärna till vid 06 när pappa går till jobbet, somnar oftast om och vaknar sen runt 08 de dagar vi inte behöver gå upp och köra storesyskon till skolan. Vaken ett par timmar och sen sovdags framåt 10-11. Kan sova allt från 1-3 timmar beroende på om han får ligga ostört eller ej. Ofta VÄLDIGT lättväckt. En powernap även på eftermiddagen och sen håller han ut till runt kl 20 innan han somnar för natten.

Haft en period då han varit lite blyg men jag tycker det blivit bättre igen. Kan ibland ha lite separationsångest och pipa om jag försvinner ur synhåll men oftast går det bra. Bara man har något kul att leka med så….

Längd och vikt vet jag faktiskt inte. Tippar på ca 10 kg i alla fall. Minst. Längd? Ja du, ingen aning. Vi kör på strl 80 nu, 74:a funkar men strl 80 på allt nytt. Antar att vi har en 8-månaderskontroll inom en snar framtid då vi får lite siffror på vikt och längd.

Smeknamn: Mille, Snuffe, Beeebis men mest försöker vi kalla honom det han faktiskt heter, Milo!

20120627-212423.jpg

20120627-212431.jpg

20120627-212454.jpg

Milo Alexander!

Lillgrodan är döpt i Åkers Kyrka och nu officiellt incheckad hos Gud. Hans gudfar har nu fått ansvaret för hans kristna uppfostran. Ska bli spännande att följa…. Svärmor hade bakat mängder med godsaker och det hade varit snudd på kriminellt att inte smaka så jag gav LCHF ledigt resten av dagen och lät vikarierna kolhydrat och socker kliva in. Fantastiskt gott och så värt det.

Milo fick mängder av fina presenter och ett stort tack till alla som kom och var med på hans dopdag!

Bilder kommer så snart jag hinner tömma kameran. Nu grillas det och vi försöker utnyttja den lilla luckan i regnandet!

Tror vi kommer somna ovaggat allihop ikväll!

20120616-204414.jpg

20120616-204424.jpg

20120616-204434.jpg

20120616-204444.jpg

20120616-204501.jpg

Mors Dag, Trollebo och god mat!

Grattis lilla mamma på Mors Dag! Min mamma har ju redan blivit lite uppvaktad men vi åker ut till henne ändå idag och fikar lite i hennes sommarstuga, Trollebo. Den ligger strax utanför Eskilstuna och där har jag tillbringat varenda helg under större delen av min uppväxt (tills jag fyllde 15 år i alla fall, då lockade stan mer på helgerna).

Jag hade min farmor i stugan intill och mormor och morfar typ 250 meter bort i en annan stuga. Rena rama Andersson-gettot!

Efter fika i Trollebo bär det av till min pappa där vi ska få mat! En riktigt lyxig dag alltså…. Hade en ambition att springa i morse innan det blev för varmt men lillgrodan somnade om och jag med. När jag sen vaknade var det redan 20 grader varmt och jag skjuter lite på springandet till framåt kvällen. Får hoppas att jag kan uppbåda någonslags lust att springa bland myggen ikväll istället.

Lillgrodan har fått en tand, eller åtminstone kan man se (och känna) en liten vass pigg som är på väg upp. Pirayan blir nu piraya på riktigt!

Hmmm… Telefonen ringde, nya planer! Tur att vi redan uppvaktat mamma för hon var lite krasslig så vi skippar Trollebo idag och åker direkt till pappa lite senare istället.

Några bilder från fredagens tripp till mamma. Milos premiärutflykt till Trollebo!

20120527-101353.jpg

20120527-101408.jpg

Smärta, gaser och handmjölkning!

Idag har jag inte gjort mycket nytta direkt, åkte in till stan en sväng i förmiddags för att hämta min förlossningsjournal. Lite kul att läsa vad det står, jag var ju inte direkt helt ”med i matchen” när det begav sig. Har googlat mig igenom några medicinska termer också för att fatta vad som egentligen hände……

Hittade följande notiser:

Pat orolig, har lätt till tårar. Ehh, diplomatiskt skrivet. Var mer som att patienten grät Lille Skutt-tårar när ingenting hänt efter 24 timmar.

Uppmanar pat. att ändra läge men hon vill absolut ej i nuläget. Vill? Som om vilja hade något med saken att göra. Det var fysiskt omöjligt att röra sig en mm i sidled. Det hade varit enklare att vinna Nobels fredspris än att få mig att stå eller gå i detta läge. Den som hade försökt hade antagligen dött på kuppen.

Pat upplever att det gör ont hela tiden. Upplever? Anar jag lite misstro här? Det gjorde så inihelvetejävlaskitont att jag allvarligt övervägde att svälja hela lustgasmasken, att kvävas och dö av den skulle ha varit lindrigare än att ligga kvar där i sängen och andas mig igenom värkar.

Förlossningshinder orsakat av missförhållande mellan bäcken- och fosterstorlek. No shit? Han var ju en heffaklump. Alla som såg min mage de sista veckorna hade kunnat klura ut med lillfingret att det skulle bli problem. Skyll inte på mitt bäcken, det hade inget med saken att göra. Det var heffaklumpen som var boven i dramat!

Buken uppdriven av gaser. Korrekt uppfattat, jag såg ut som en jätteballong efter snittet. Tips för dig som snittas: fis efteråt om livet är dig kärt. Ingen idé att vara finkänslig. Synd att ingen upplyste mig om det innan magen svällde upp som om jag var höggravid igen. Sen ansträngde jag mig som aldrig förr, något Andreas tyckte var otroligt kul. Varenda lite fis var en seger.

Mor orolig att ingen mat finns. Handmjölkar fram fin råmjölk som lugnar mor. Ehhh, mor? Vem var den där mor som tydligen delar journal med mig? Handmjölkar? Kommentar onödig egentligen. Där ligger man med en jättemagen, uppblåst med ofantliga mängder gas och inkommer en redig BM och handmjölkar dig? Just shoot me!

Hade besvärlig rethosta. Jo tack, jag hostade nonstop dygnet runt så jag i princip spydde. Inte kul med hosta. Inte kul med hosta när man är nysnittad och i princip känner (inbillar sig) hur stygnen flyger upp vid varje hostning och tarmarna ramlar ut i sängen. Typ.

Urakut sectio. Det betyder att de springer korridoren fram med dig på en bår och det är bråttom. När du vaknar har du ett ärr på magen som ett minne av språngmarschen!

Intressant läsning var det i alla fall. I journalerna är allt så kortfattat och odramatiskt. I verkligheten var det jättedramatiskt (Real Housewifes of Beverly Hills – släng er i väggen-dramatiskt) , åtminstone upplevde jag det så! Jag tror Andy är beredd att hålla med.

Nåja, med facit i hand var det ju värt det! Det är väl tur att kvinnor har en tendens att snabbt förtränga sin förlossning annars skulle mänskligheten vara på väg käpprätt utför!

Eländig, eländigare, Åsa

The Claw is back….

Vår – mest min 😉 – lilla stora kille har ju börjat äta gröt och mat och behöver såklart en egen plats och stol vid matbordet. Igår tog jag in en gammal matstol som stått ute i ur och skur de senaste två åren typ… Tvättade av den och idag invigde Milo sin nya plats vid bordet. Han åt gröt och höll mig sällskap när jag lunchade.

Min mamma och moster har varit här och fikat. Jag bakade kladdkaka dagen till ära och hade absolut inte för avsikt att äta av den men sen så blev Elvira mätt efter halva sin bit och då var jag tvungen att äta upp resterna från hennes tallrik. Återigen kom The Claw och tog för sig. Gick liksom inte att styra. Kakan var i alla fall jättegod.

Nu ska vi snart klä oss varmt och sen åka upp till Mälarhöjden för att titta på hockey. Lär bli sista besöket för min del i en ishall för denna säsong.

Lillprutt äter gröt

Fick stuva om lite för att alla ska få plats

Milo in action…eller ja, något åt det hållet!

När E1 och E2 var små så filmade vi dem massor de första åren och så här i efterhand så är det ju otroligt kul att titta på, både för mig men främst för barnen själva… Häromdagen frågade Elvira mig varför vi inte filmade Milo något när vi hade filmat henne så mycket när hon var bebis. Kabooom, dåligt samvete! Klart vi måste filma Milo också…. Som tur är har jag ju världens bästa pappa som låter oss låna hans lilla filmkamera. Så nu är vi igång.

Premiärsnutten (som ni ser så krävs det nog lite mer övning innan Milo känner sig bekväm 
framför kameran):


Milo Mysmupp!

Dessa fantastiska appar! Man kan ju göra hur mycket kul som helst…

Sittdel vs Liggdel – barnvagnsfråga

När kan man börja med sittdelen? Milo börjar bli nyfiken och på våra långpromenader nu så surar han ur lite efter någon timme i ryggläge…Funderar på om man faktiskt ska ta bort liften nu och låta honom sitta/ligga i sittdelen i stället?! Han blir ju 5 månader i slutet av mars. Igår pallrade jag upp honom lite halvdant i vagnen och då var han glad och nöjd – fanns mycket kul att titta på!
I-landsproblem, jag vet….

Från frö till mysmupp!

Vårt lilla frö har blivit fyra månader!