Som en stjärnsmäll rakt över näsbenet!

I januari 2013 rotade jag runt bland en massa gamla bilder och hittade då en bild på mig själv från våren 2009. Som jag skrattade åt den där hemska bilden. Jag har aldrig varit naturligt smal. Inte heller jättestor. Men jag får kämpa som en besatt för vartenda kilo jag vill gå ner. Inget ”rinner av” mig utan det krävs massiv insats och stenhård disciplin. Rätt trist om jag ska vara ärlig. I januari 2012, ett par månader efter att Milo föddes, så gjorde jag en kraftansträngning för att tappa de sista graviditetskilona och kanske även några till. Jag var ihärdig, jag körde en lightversion av LCHF och jag promenerade en del med barnvagnen – det här var när jag var föräldraledig. Jag gick ner 12-13 kilo på ungefär nio månader. Jag var långtifrån pinnsmal men jag var nöjd. Kläder passade och jag kände mig faktiskt ganska fin.

Sen hände något. I januari 2013 började jag jobba igen. Det är stressigt, stillasittande jobb och energin sjönk i takt med att ekorrhjulet snurrade allt snabbare. Nu ca 2,5 år senare är jag tillbaka på år 2009 viktmässigt igen. Jag har alltså ätit upp mig ca 13 kilo. Jag vet att när jag tittade på 2009-bilder då i januari 2013 så var jag förskräckt över hur stor jag varit och att jag tillåtit mig äta och växa på det där sättet. Nu är jag där igen. Usch och fy säger jag bara. Kilona smyger på en och plötsligt har man gått upp 4-5 kilo och tänker ”om jag bara skärper till mig ett tag så går jag ner de där. Inga problem”. Problemet är bara att jag skärper mig ca 10 minuter åt gången. Sen har man gått upp 7-8 kg och då börjar det ju bli lite jobbigare. Jag tänker att ”om jag försöker tänka mig för och struntar i att väga mig så kanske det löser sig.” Sen har man plötsligt gått upp 10 kilo och tänker att ”ingen ogillar ju mig bara för att jag äter en pizza eller två”. Nej, ingen i min närhet ogillar mig förutom jag själv. Så det fungerade visst inte heller.

Den här jäkla bilden är som en käftsmäll. Pang – som en stenhård fotboll rakt över näsbenet. NU måste jag ta tag i det här igen. NU. NU. NU. Kilona är egentligen ovidkommande. Det är känslan jag vill åt. Att känna sig nöjd, stolt, stark.

tjockboll2009 var alltså innan Milo och på bilden från 2012 är Milo 11 månader. Hade varit naturligare om det varit tvärtom. Är det bara jag som har karaktär som ett dasslock? Kan man hypnotisera bort sockersug? Jag har aldrig haft lätt att gå ner i vikt och ju äldre man blir desto svårare är det. Jäkla skit att det ska vara så tufft. Jag gillar ju enkla lösningar. 😉 Nu blir det lågkolhydratkost och så lite socker som bara möjligt. Mål: minus 10 kg. Start idag.

Klara, färdiga, gåååååååååååååååååååååååå! Igen.

 

Inbrottslarm, matprat och tomtens sändebud!

Måndag. Arbetsdag. Den kom och gick i väldig fart. Fasligt behändigt i alla fall att starta jobbandet med en halvdag följt av helgdag. Mer sånt! Jag dammade av mina måsten och lagom till dagen gick mot sitt slut så ringde vår larminstallatör och jag begav mig hemåt för att få ett stycke larm installerat. Efter lite skruvande, pillande, testande och borrande så satt allt på plats och Gåsby är numera ett larmat område. Inga tjuvar göres sig besvär alltså! Det V E R K A R enkelt men känner jag mig själv så lär jag säkert lyckats falsklarma med jämna mellanrum!

Milo följde larmkillen i hasorna från det han kom tills han var klar. Tusen frågor och väldigt nöjd över att få visa upp sin egen lilla skruvdragare som han fick i julklapp. Jag försökte förklara för Mille att kameran i taket är direktkopplad till Tomten och nu ser han oss året om. Bäst att vara snäll H E L A tiden alltså. Larmkillen hängde på, pekade på sin T-shirt och säger ”Ser du färgen på min tröja? Tomteröd, jag är skickad av honom för att fixa det här”. Nu är ju Milo alltid snäll ändå men det var lite kul i alla fall…IMG_3592.JPG

Lite matprat ska vi också klara av tänkte jag. Till frukost blev det turkyoghurt med en skvätt Fun Light (stevia) och min egenkomponerade müsli. Lunchen blev ägg och bacon, lite trist men det funkar. Till kvällsmat stekte Andy upp några kotletter, jag ugnsbakade lite sötpotatis och morot och till detta en klick bea och en avocado. Kör man superstrikt LCHF så äter man varken sötpotatis eller morötter men jag gör det för att det är GOTT! En alldeles fantastisk måndagsmiddag. IMG_3591.JPGSom snacks framför CSI blev det lite ost, några skivor lufttorkad skinka och en handfull oliver. Mums!IMG_3599.JPG

Dag 1 – check!

Nu är det visst småkronorna som spelar om bronspengen. Inte riktigt min grej men misstänker att Andy ska titta!

Imorgon är det ännu en fantastiskt ledig bonusdag och jag ska njuuuuuuuuuta av den! ♥

 

Vad är det i burken?

Jag la ut en sån där (väldigt) tillrättalagd och lite larvig bild på min frukost från i morse på Instagram och fick frågan; Vad är det i burken? Det är såklart min hemmagjorda (liberala) LCHF-müsli som jag blandade ihop häromkvällen!

Ingredienser:

  • Valnötter
  • Hasselnötter
  • Linfrö
  • Pumpakärnor
  • Kokosflingor
  • Lite vaniljpulver
  • Lite kakao
  • Ett par matskedar smält kokosfett
  • En liten skvätt honung (not so LCHF)

Rör ihop och häll ut på en plåt, in i ugnen på ca 150 grader i 20-30 minuter. En doft av chokladkaka sprider sig i huset medan det rostas i ugnen. Perfekt att toppa den turkiska yoghurten och bären med, gott och mättande!

Dagens tips! 🙂

20140412-191634.jpg

Back on track!

Eller….det är min förhoppning i alla fall! Äntligen efter lite tjat så har jag fått med min Andypandy på LCHF-tåget igen. Vi drog igång igår – klassisk nystart på en måndag!

Det är så mycket lättare när man är två tycker jag. Frestelserna blir något färre och det är mer peppande när man är fler! Så igår drog vi igång igen, nu blir det mindre med bröd, pasta och potatis och lite mer fisk, kyckling, kött och grönsaker. Barnen äter självklart ”som vanligt” – så det behöver ingen oroa sig för! Jag har inte jättemånga kilon jag vill tappa men de jag har sitter som berget.  För mig är det här en hjälp på traven och parallellt med kosten så ska jag fortsätta att träna på samma sätt som jag gör nu, 2-3 gånger per vecka. Det är lagom, blir det mer så är det en bonus men målet är 2-3 ggr per vecka.

Jag har inte riktigt bestämt om Veckans Vägning ska ligga kvar på fredagen eller om vi flyttar den till måndagen. Jag ska fundera lite på det. Nu, i all uppstartsiver, är jag sjukt sugen på att köpa lite nya träningskläder – med allt springande på måndagar så är jag värd det! 😉

Nu jobba. Sen iväg på äventyr!

potential

 

Veckans Vikt!

Ingen fredag utan veckans vikt… Den här veckan har jag knappt närmat mig gymmet och jag ligger fortfarande hemma med en skvätt feber och hostan from hell! Att vara sjuk påverkar ju hungern och det har kanske gett ett visst genomslag på vågen. Men man ska ju glädjas här och nu så det gör jag!

Veckans Vikt!

20140214-092315.jpgBra start på denna fredag som dessutom är Alla Hjärtans Dag! 1,3 kg minus sen förra veckan, det är jag jättenöjd med! Kanske en liten extra skjuts pga av sjukdom men man ska ju försöka hitta något positivt med det mesta och när det gäller hosthelvetet så är det alltså viktnedgång. Får antagligen sota för det nästa vecka men det är en annan veckans huvudbry.

Så, här kommer en snorig puss och en kram direkt till dig från Åsby!

hugs-0951-elephant

Slapprapp drar igång!

  • Dag 1 i ”Från slapp till rapp”-utmaningen.
  • Dag 2 i nedräkningen tills Milo och Andy kommer hem
  • Dag 8 i mitt nya omtag med kosten.

Mycket dagar att hålla reda på! 🙂 Invägning har skett och idag sparkar vi alltså igång ”Från Slapp till Rapp” – den utmaning som handlar om träningen! Kosten är den andra biten. Där återvänder jag till min egna liberala variant av LCHF. Vi får se var det slutar. Jag känner mig just nu ganska motiverad till både kost och träning. Träningen är nästan värst, dessa mörka månader lockar sängen och soffan mer än träning men det är bara att bita ihop. Här hoppas jag att slapprapp ska kunna motivera mig en aning mer än vad jag hade gjort på egen hand…

I övrigt kör vi en helt vanlig torsdag här på kontoret. En lång transportsträcka mot fredagen… Snart är den här!

slapprapp1

 

Tveksam till att jag får till brösten så där genom träning men man kan ju hoppas…hahahaha!

Irriterande!

OK. Fredag och 5:2 skrotat from igår kväll. Vägde mig i morse. 70,2 kg. Det är +1,2 från förra veckan… Något är väldigt, väldigt knasigt här. Nedan ser ni min träningskalender från de senaste tre veckorna. Att träna, fasta och samtidigt gå upp i vikt känns lite…onödigt…märkligt och framför allt JÄVLIGT IRRITERANDE!

Nu skippar jag fastan, fortsätter träna och kör LCHF igen. Back to Basics.

Istället för att grotta ner mig i mitt eländiga viktresultat ska jag istället försöka fokusera på mitt, för att vara jag, fina träningsresultat de senaste veckorna! Idag är tanken, om tiden räcker till, att dunka in ett CrossShape-pass på lunchen. Grymt jäkla jobbigt men en fantastisk start på marknadshelgen!

Fredag – KBK!

träning

Kapitulerar, ger upp, kastar in handuken!

Jag avskyr när folk ratar olika viktminskningsmetoder med ursäkten ”det passade inte mig helt enkelt, jag gick inte ner någonting” – i 99 fall av 100 så gör man i så fall FEL. Jag är ungefär där just nu med mitt 5:2. Jag tycker inte att det fungerar. Alltså gör jag något fel, det fattar jag med. Jag har skött fastedagarna enligt konstens alla regler så där det brister är mina ”femdagar”.

Jag kan absolut inte påstå att jag hetsäter på något sätt men jag tror att den där smörgåsen eller bullen som jag tillåter mig då och då nu för tiden faktiskt gör att jag går upp snarare än ner (trots två fastedagar i veckan)… Jag tror jag måste återvända till LCHF. Eller kapitulera helt, äta vad jag vill, växa ur alla kläder och snart väga närmare 95 kg. Det är mina alternativ just nu. Inget lockar direkt. Helst skulle jag vilja köra på ”kapitulera-alternativet” minus viktuppgången, dvs äta vad jag vill jämt.

Det vore ett Halleluja-moment!

Jag har tränat mer nu sista månaden än vad jag gjort totalt senaste året och ändå fortsätter vikten att stadigt uppåt. Jag har bestämt mig för att, åtminstone nu, lägger ner 5:2 och går tillbaka till basics dvs drastiskt minskar intaget av socker, bröd, pasta, ris och potatis. Helt enkelt försöker dra ner lite på mängden kolhydrater. Det har fungerat förr och jag får äta gott varje dag även om vissa saker måste försakas.

Jag tror jag börjar på måndag 😉

postpone diet

Städning, chokladbollar och träning….

Oh la la! Det är så rent och prydligt i vårt hus nu att jag knappt törs röra mig. Jag vill egentligen inte använda någonting utan bara sitta still i soffan och titta mig omkring… Aldrig har Gåsby vart så välstädat och fint som just idag. Just nu. Mycket nöjd, nu gäller det bara att hålla efter eländet och det är jag lite mindre bra på. Så vill du få städat hemma och bor i krokarna kring Strängnäs så är det BAZ Hemservice du ska ringa!

Det första jag gjorde, i mitt kliniska kök, var att baka LCHF-chokladbollar… Så nu är det kokosflingor överallt i hela köket. Hahaha, så kan det gå. Chokladbollarna står i kylen för att coola ner sig lite. De var en aningens kladdiga nämligen. Vi får väl se hur de smakar.

Imorgon är ambitionen att gå upp tidigt och åka till gymmet innan jobbet. Träningslust vs latmasken imorgon när klockan ringer…

 

20130318-212944.jpg
Recept från 56kilo.se
20130318-212950.jpg
Mina små kladdiga skapelser…
20130318-213000.jpg
Knyckte den här bilden från faster Lottas instagram. Milo i Foppaland, en korv i snön! Myyysigt!

Konsten att baka en inte så god liten kaka…

Hrmmm, nu har jag bakat och provsmakat de däringa Snickerskakorna….

  • De blev skitfula. Och kladdiga. Smälter snabbt i handen och rätt som det är har man mörk choklad smetad i hela ansiktet.
  • De duger åt en LCHF:are som inte är van vid allt för mycket sötsaker. En sockerätande Svensson skulle nog ge dem betyget 1 av 10.
  • Jag ger dem betyget 5 av 10. En OK liten kladdig kaka att smaska på till kaffet. Utan kaffe får den nog bara 3 av 10. Kaffet är nyckeln till framgång i den här kakans fall.

Kommer jag baka den igen? Njaaaa, troligtvis inte om jag ska vara ärlig. Så god var den inte. Då kan jag lika gärna äta en bit mörk choklad. Samma effekt.

Nu trodde jag att jag skulle kolla på Solsidan. Tji fick jag. Vi får nöja oss med julkul med Ernst istället! Andy är jättenöjd. Not.

20121216-202031.jpg