Härligt förfärligt!

Jaha, veckan är snart slut och tävlingen är slut. Vägningen avklarad och ikväll åker E1 & E2 till sin pappa. Bara en massa avslut och avklaranden. Trist. Nu blir det till att lyfta blicken lite och hitta några saker att se fram emot framöver.

Redan imorgon har vi faktiskt en liten roadtrip inbokad. Denna gång hela vägen till Örebro. Haha, inte jättelångt kanske men ändå. Där ska vi strosa ett par varv på stan, fika lite och sen lämna av Milo till sin faster. Han ska bo där över natten medan jag och Andy lever loppan ett par timmar…. Det ska bli så alldeles härligt…och alldeles förfärligt! Har redan en liten klump i magen för att lämna bort Milo. Det är absolut inte synd om honom, jag tycker bara synd om mig själv. Trots att han är en liten pain in the butt ibland så är han ju MIN pain och att inte mötas av hans flin på morgonkvisten kommer kännas mycket märkligt.

Vi ska ut och äta middag (om man nu kan kalla det att ”äta middag” när man åker till Heron City och rycker något i farten) och sen gå på bio. Får väl försöka dämpa saknaden i ett sockerrus eller nåt sånt. Sockra ner mig istället för att supa ner mig 🙂 Haha, närå det ska nog gå jättebra!  

Att packa för en övernattning bör ju inte vara några större problem MEN ack vad jag bedrog mig…. En liten bebis kräver en oändlig mängd saker. Blöjor, våtservetter, vagn, snuttefilt, pyjamas, ombyteskläder, vällingflaska, vällingpulver, gröt, matburkar, matstol, haklapp – för EN natt. Jisses liksom. Tur vi har kombi.

Annat smått och gott som händer… Nästa vecka så är det skolstart för barnen. E1 börjar trean och E2 börjar ettan. De är lagom förväntansfulla just nu. Lagom till nästa helg kommer tredje numret av Nöjesliv/Hemmaliv ut. Alltid lika spännande att se sin text i tryck, overkligt nästan. 🙂

Sen är det ju inte så särskilt länge kvar tills det är semester igen för hela familjen!!

PS Milos nya favorit är äpple. Han är besatt av det och följer äpplet som en liten hund. Ganska passande med tanke på hans namn, Milo!

Ensamstående föräldrar, vilka vardagshjältar!

En tripp till ishallen i Åker var alltså vårt måndagsnöje…. Träffade Milos farfar Janne en snabbis också. Kaffe var utlovat i hallen men tji fick vi. De hade väl så mycket att stå i att de glömde bort (det viktigaste). Jag såg ca 7 minuter av träningen sen gick jag ut i värmen och väntade in Andy. Imorgon sparkar Linden igång träningen på allvar och jag insåg just att jag kommer få zipp zero noll null egentid framöver. Andy har hockey 5 dagar i veckan och eftersom han både jobbar och tränar i Eskilstuna så blir det en rackarns massa åka bil fram och tillbaka varje dag.

Jag ska väl vara glad om jag kommer iväg och tränar efter kl nio på kvällarna… Puh, jag blir lite trött bara jag tänker på det! All cred till ensamstående föräldrar som grejar alla vardagssysslor själva utan att bryta ihop på kuppen. Hämta och lämna på skolan, göra läxor, handla, laga mat, skjutsa till träningar, städa, diska, tvätta…. Jag är stum av beundran!

Idag är förresten den officiella ”nu är det färdigammat-dagen”. 5 tänder och nu är det nog! Som på beställning har dessutom Milo fattat poängen med flaska, nu hinkar han lätt i sig en full flaska välling och verkar tycka det är riktigt gott! Bra där lillgrodan, om ett år eller så kanske du fattar hur nappen fungerar också…..

WTF Keso?

När varannan sak man stoppat i munnen varit antingen en kaka, en bulle eller en tårtbit så tar det ett tag för kroppen att inse att ”nähä, keso till frukost? Hallå, vad hände Kärleksmumsen? Ryttarrutorna? Drömmarna?” Tillbaka till verkligheten liksom. Inte helt lätt eftersom det står en del fika utspritt här och var, kakor och två hela vaniljsockerkakor.

Någon som vill komma och fika? Bara att höra av sig så slår jag på kaffet. Är hemma hela dagen. Möjligen någon liten sväng in till stan men annars heldag i Åsby!

Nu ska jag försöka lägga Milo och sen röja lite i huset som Gud glömde. Det ser ut som ett bombnedslag här 🙂