Armageddon är nära!

Vi är infrysta i ett lager av is…. Skulle kunna skylla på att jag har varit infryst och det är anledning till att jag inget skrivit på länge men jag misstänker att ingen skulle tro mig. Så nej, inte varit infryst bara frånkopplad. Igen.

Julen har kommit och gått. Nyår har passerat och snart är vi inne i februari. Vilket jag uppskattar – att vi inom kort kan bocka av januari på listan. Kyla och is är som bekant inte min paradgren och jag längtar så efter våren. Den som väntar på något gott, bla bla bla… Men innan det blir vår ska vi bocka av ett antal födelsedagar! De stora barnen är ju inte så inne på födelsekalas längre (tack god gud) så de lär väl firas i stillhet hemma tillsammans med närmast sörjande. Tiden flyger hur som helst fram så jag är övertygad om att vi har vår innan jag hinner blinka. Typ.

Annars då? Vi har ägnat oss åt lite smårenovering av vår hall. Eller jag har ägnat mig åt det. Lite mallig över att jag faktiskt fixade det helt själv. Allt från maskande, täcka golv, rodda med färgprover, rollers och tråg. Det blev efter hundra (eller åtminstone sju färgprover) en grön-ish färg från Jotun. Treasure heter den. Ganska behaglig för ögat och tillräckligt ljus för att faktiskt lätta upp en annars rätt mörk hall och trappa upp till övervåningen. Det syns på finishen att det är jag som har målat men mitt motto när det gäller renoveringar är ”Done is better than perfect”. Till min hjälp hade jag naturligtvis Mille som agerade målarmästare med fokus på allt strax ovanför golvet. img_3140

Ett par veckor efter att jag målat klart fick jag ett infall och ville prompt omedelbart omgående göra mig av med den stora svarta soffan som stått på övervåningen sen vi flyttade in. Vi köpte den av tidigare ägare och jag förstår varför de inte ville ta ner den själva. Den gick nämligen inte att få ner. Vi monterade isär den och bar ner den i delar. Eller vi försökte bära ner den. Soffjäveln fastnade i trappen och slog hål i väggen. Vi lustmördade då soffan med hjälp av hammare och muskelkraft. När den var dräpt styckade vi den och bar ut liket i delar.

Som tur var så hade jag både spackel, slippapper och, förhoppningsvis, en skvätt färg kvar så skadorna känns rimligt lätta att åtgärda.

Vi fick också en ”ny” soffa av min bästa vän. En liten, nätt  och helt perfekt tvåsitssoffa som passade som handen i handsken på övervåningen. Hon hade inte plats för den och skulle kasta den! Återbruk är ju modernt och jag räddade nu soffan från Kvitten! Alla nöjda och glada.

Bortse från stöket och mattan som ligger snett. Ett stycke storbarn damp ner i soffan och gjorde kaos innan jag hann säga halv sju! Nu ska vi pimpa med lite lulllull, lampor och kanske någon tavla. Sen har vi ett nytt litet TV-rum på övervåningen.

Nöjd, nöjd, nöjd som Bianca hade sagt.

Nu är det dags att leta upp en färgskvätt i förrådet och snitsa till väggen!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.