Häromdagen köpte vi olja till altanen, olja med brunt pigment i. Andreas ägnade ett par timmar åt att rensa och plocka bort allt som stod på altanen och sen har han tvättat den ordentligt med högtryckstvätt.
Igår var det dags för träoljan. Han jobbade på en bra stund, omgiven av hemska mygg. Rätt som det är kommer han in och är arg som ett bi. Muttrar och morrar och skriker att han ska riva hela altanen och slänga resterna ner för slänten… Lite försynt undrar jag då förstås vad som hänt. Haha, det visar sig att han hade missat att skaka/röra om i burken med träolja. Så första delen av altanen var bara behandlad med olja, när han sen kom ner en bit i burken så låg all färg i botten och resten av altanen blev bajsbrun.
”Varför ska altanen rivas för att du är en klantskalle som inte tänker till innan du börjar?” Detta var kanske inte den smartaste frågan till någon som är på väg ut i bon för att hämta första bästa såg/yxa/kofot… Är det inte typiskt manligt? Låta all frustration gå ut över den inte ont anande altanen?! Ska väl vara tacksam för att han inte tog ut den på mig 🙂
Tur i oturen eller vad man nu ska säga så regnade det ju i natt så det gick åt pipsvängen i alla fall. Lite av det bajsbruna har väl runnit av också. Så nu tar vi och åker tillbaka till Colorama och köper ett par burkar träolja till. Tur att pengar inte är ett problem här hemma i Åsby. 😉
