Botten är nådd – igen!

Jag skrev för en tid sen ett inlägg som hetten ”Botten är nådd” – idag har jag nått en ny botten! En djupare, eländigare och mörkare botten!

Jag slirar in på skolan för att hämta Elvira, glad i hågen, jag hade till och med kammat mig och slängt på lite mascara (var på ICA innan). När jag kom så var de inte riktigt klara utan jag satte mig hos Elvira när de hade slutsamling. En liten unge tittar på mig och säger:

”Vem är du? Är du mormor?”

Tack och godnatt. Just shoot me.

Gick hem och försökte övertyga Andreas om att vi skulle starta ett fondkonto till mig också. Ett renoveringskonto för barnens ”mormor”. Han garvade mest hånfullt och jag tror inte jag får något konto av honom.

Skulle du däremot känna att du vill bidra till att göra världen till ett bättre ställe gm att skicka mig till Face It på regelbunden basis så hör av er. Jag mailar mitt kontonummer till dig direkt!

Vilken fantastisk underbar jä**a dag detta är! 😉

Nu ska jag lägga mig på soffan och tröstäta mörk choklad tills det sprutar ur öronen på mig….

Fredagen den 13:e!

Idag är det fredagen den 13:e, en klassisk otursdag! Än så länge har jag inte märkt av någon otur och jag hoppas det håller i sig de sista timmarna denna dag… Tvärtom så har det varit en ganska trevlig dag faktiskt, sovmorgon följt av lunch på stan med Daymakertjejerna – vi fick skifta torsdag mot fredag eftersom jag var borta igår 🙂 Sen bar det av till Willys för att storhandla, hem , packa upp och sen hämta E1&E2 på skolan.

Viran och jag tog ett bubbelbad medan Andreas lagade mat och Elliot lekte med en granne. Min mamma kom ut med en stor kladdkaka som hon ville att vi skulle ”provsmaka”. Vi fick offra oss och äta lite kaka med vispad grädde till…

Just nu är det hockey på TV, Örebro mot Tingsryd. Det verkar som om Örebro vann. Det är ju bra eftersom Andreassvåger” spelar i Örebro.

När det gäller LCHF så vet ju alla att kladdkaka inte riktigt hör hemma där…. Vi har i alla fall handlat vad vi behöver för att börja så nu smyger jag igång imorgon tänkte jag. För att hålla mig själv på banan så kommer jag nog skriva in här i bloggen ungefär vad jag äter om dagarna. Jag HATAR själv när folk tjatar om bantning när man själv inte håller på så jag ska inte gräva ner mig i matprat i onödan. Men ett inlägg om dagen kan det nog bli. Gillar man inte matprat så får man helt enkelt hoppa över de inläggen.

Nu blir det lite soffhäng i väntan på att sista tvättmaskinen för dagen ska bli klar… Milo lyckades med konststycket att bajsa hela ryggen full… 🙂 Jag tvättar lätt en till två maskiner om dagen, fulla, och det är ändå aldrig tomt i tvättkorgen. Jag fattar inte hur det går till. Helt galet!

Jag vill passa på och tipsa lite om en blogg också: Hitta Hem  Det är min ”gå-ner-i-vikt” kompis Anna som skriver den.

Late adopter….

Nu är min julklapp här och på plats!!

Nr 21!

Nu har vi en helig stund i familjen Sollén/Andersson, vi tittar nämligen på dokumentären om Peter Forsberg. Mannen, myten, legenden….

Vi kom precis hem från mamma där vi blivit födda och gödda på en hel massa mat! Milo sov sig igenom större delen av eftermiddagen. Resten av kvällen kommer spenderas i soffhörnan!

Picka lite i sidan…

Jag är ingen speciellt orolig person, jag brukar försöka hålla mig rimligt lugn och tänka att det mesta ordnar sig på något sätt… Det finns dock ett område som inte ens jag kan sluta oroa mig kring –  det är såklart barnen! Alla som har barn vet vad jag menar… Just nu speciellt fokuserat på den lilla mysmuppen!

Hur länge ska man hålla på och peta på sitt barn för att kolla om de andas? Ofta när Milo sover kan jag inte låta bli att smyga fram och känna på hans bröstkorg om den rör sig…. Ibland petar jag lite försiktigt på honom för att få en reaktion, när han sen sprätter till kan jag andas ut och vara lugn ett tag!

Denna eviga oro, är det inte det ena så är det något annat… Små barn, små bekymmer brukar man väl säga och det ligger en hel del i det men små barn kan vara nog så oroande ibland! Stora barn, stora bekymmer bådar ju inte så gott inför framtiden!

Herrejösses, vad har man gett sig in på? Tre gånger dessutom!

Gratis är gott, eller hur??

Buzzador behöver fler folk som kan prova och utvärdera produkter! Det är lätt, det är roligt och det är gratis… Gratis är gott! Du bestämmer själv om du vill medverka i kampanjer eller ej. Alltid frivilligt och utan krav att köpa några produkter. Läs mer nedan och registrera dig via länken om du tycker det låter kul!
/Åsa

Inför våren 2012 är det många spännande företag som är intresserade av att göra kampanjer med Buzzador.

Gravida, bebis- och småbarnsföräldrar samt tonåringar är alltid en eftertraktad målgrupp – dels för att vi har många kunder inom just barnsegmentet, dels för att bebisar tenderar att sluta vara bebisar efter ett (alldeles för kort) tag och tonåringar blir vuxna. Därför vi behöver vi ständig ”påfyllning”.

Nu ber vi om hjälp med att rekrytera följande målgrupp:

  • Gravida samt föräldrar med småbarn födda mellan 1. januari 2011 till och med 31. december 2011
  • Tonåringar födda mellan åren 1994-1996 (du måste ha fyllt 15 år).

Ju fler vi är inom målgrupperna desto fler, större och roligare kampanjer för småknoddar och tonåringar kan vi ta oss an.

Känner du någon som har småbarn eller är tonåring?
Skulle den personen tycka att det vore roligt att vara en Buzzador? Att få chansen att testa spännande produkter och tjänster samt diskutera dessa med sina vänner?

Klicka här för att registrera dig!

Funderingar kring svartsjuka…

Jag läste nyligen en artikel om svartsjuka, något som jag lyckligtvis inte lider av. Inte mer än vad som kan klassas som normalt i alla fall. Lite sotis ska man väl vara ibland, det hör liksom till – i måttlig dos. Men man vill ju inte förvandlas till rabiat kaninkokerska bara för att de glömmer mobilen någon gång….

Det är ytterligare en sån där sak, antingen är man svartsjuk av sig eller så är man det inte. Jag borde kanske vara det med tanke på vad en del tidigare pojkvänner har ställt till med… Men orka hålla på och oroa sig? Vill man så hittar man alltid tillfällen. Då spelar det ingen roll om en svartsjuk partner försöker kontrollera, förbjuda, styra den andra. Vill man så kan man. Oavsett.

Jag är rätt naiv tror jag, godtrogen skulle nog vissa vilja säga! Jag vill alltid tro det bästa om folk även när man i princip är överbevisad. Men på något sätt så tror jag hellre gott om folk än misstror människor i onödan. Det tar mycket energi att konstant vara på sin vakt. Jag tycker själv att jag är duktig på att känna av människor, jag bildar mig relativt snabbt en bild och oftast visar den sig stämma ganska bra över tid.

Jag har haft pojkvänner tidigare (en speciellt) som varit väldigt svartsjuka. Just denna specifika killen var en ”populär” kille, alltid omgiven av tjejer, charmig, karismatisk och alltid varit otrogen mot sina flickvänner. I hans fall var det väl ”som man känner sig själv känner man andra” som gällde. Eftersom han själv visste vad han pysslade med när han var ute så tog han för givet att jag gjorde samma sak. Vilket jag inte gjorde. För jag gör inte så. Det säger jag inte för att vara präktig eller duktig. Jag är inte otrogen. Inte min grej. Antingen är man det. Eller så är man det inte. Ännu en sån sak.

Nåja, det tog slut så klart…och jag hoppas att han är glad och lycklig nu! För jag är faktiskt inte speciellt långsint heller. 🙂

Hmmm, nu låter jag både ganska präktig och menlös – men vem vet, det kanske ligger en kaninkokerska begravd hos mig med….
Så utmana inte ödet! 😉