Att vara en aningens ivrig!

Jag har aldrig haft en fungerande kökslampa i Åsby sen vi flyttade in och det är alltså nästan 9 år sen. Vi har klarat oss med stearinljus i ljuskrona. Idag köpte vi alltså en lampa. Man kan tycka att om man har klarat sig i 9 år så ska man klara sig ett par dagar till. Men icke.

Jag tvingade ut Andy i köket för att måtta var vi skulle sätta kroken i taket. Jag tänkte vi skulle förbereda så mycket som möjligt tills elektrikern kom.

– Döööhhh, det är gipsskivor i taket säger Andy plötsligt.

– Ja, det vet jag väl svarar jag.

–  Då kan vi nog inte bara skruva upp en krok för då kanske hela lampan trillar ner på bordet rätt som det är.

Aaaahhhrrrgggghhhh,  den här typen av (uppenbara) motgångar kan jag inte hantera när jag har siktet inställt på något. Då vill jag kasta lampan och sätta mig i ett hörn och tjura. Jag fick tänka om och efter att ha gnuggat geniknölarna lite så satt plötsligt lampj*veln uppe OCH nu räckte sladden plötsligt. Varde ljus och det blev det. Utan elektriker. Halleluja. Möjligen inte den snyggaste lösningen i inredningshistorien men vem bryr sig? Inte jag. Lampan lyser och jag är glad. Jag var lite orolig för att den skulle ge för dåligt ljus men när mörkret sänkte sig så upptäckte vi att det räckte gott och väl.

Nu har vi ätit en riktigt god lördagsmiddag (i skenet av vår nya lampa) bestående av en god köttbit, sötvattenpotatis i ugn, vitlökssmör och beasås. Riktigt gott var det! Lagom mätt och dåsig har jag landat i soffan nu och inväntar Gladiatorerna som börjar ikväll om jag inte är helt fel ute?!

Lördag. jösses vad jag gillar dig!

20140315-192551.jpg
DSC_0546 DSC_0547 DSC_0549