Den här dagen började med en supersur dotter som beskyllde mig för allt elände som finns i hela världen, hon ”haaaaaatar” den här dagen (hennes favorituttryck när hon är sur) och hon var så arg på mig för att jag väckte henne tidigt och tvingade henna att lägga sig sent (?)… Ehhh, what? Det går liksom inte att vinna ett sånt här gräl utan det är bara att försöka med damage control, få på ungen kläder och skeppa iväg henne till intet ont anande lärare på skolan! Hon kostade på sig ett litet leende när hon vinkade hej då så vem vet, det kanske finns hopp för den här dagen i alla fall!
När jag sen kom hem så var det dags att väga sig… Jag smög ju upp på vågen häromdagen och insåg att jag var tillbaka på förra veckans startvikt. Så jag var förberedd. På att det skulle gå åt skogen. Jag kände mig dock lite lättare i kroppen så jag hade ändå hopp om att jag åtminstone var tillbaka på förra veckans vikt. Ett plus minus noll – läge alltså.
Men nej. Det var jag inte. 73,1 kg visade den lilla f***vågen! Ett plus alltså, visserligen litet men ändå. ETT PLUS – Balle, balle, balle!
Det är bara att bryta i hop och börja om.
Vet du, det händer inget med min vikt heller, men. Jag tycker att kläderna sitter bättre! Det kanske är en sån fas nu, att det bränner fett istället för syns på vågen?
Jag hoppas att det är så. Vi bestämmer att det är så. Rätt som det är så smäller det till och kilona rasar.. Jag håller ut ett tag till 🙂