Hela kvällen igår, från det att jag klev av tåget till 30 minuter innan läggdags, var jag på sämsta tänkbara humör. ALLT och då menar jag ALLT var piss och skit. Trilskandes ungar, snö i mängder, skjuts hit och skjuts dit, tjafs, gnäll, många telefonsamtal fram och tillbaka där man känner sig som en (misslyckad) logistiksambandscentral. Kommer hem och köket ser ut som ett jäkla katastrofområde. Hittade en räkning från KLARNA, de stora barnen har åkt buss för 8 6 4 kr i december (de åker på mobilbiljett) och då brann jag av IGEN!!!! 8 6 4 jävla kronor. Måste spärra deras mobiler för allt utom att ringa. Så jäkla tråkigt, vi har haft den här diskussionen förut men inget de uppenbarligen lyssnat på…. Jag undrar om den äldsta sonen bjuder sina kompisar på bussbiljetter? Det skulle inte förvåna mig…. Nu får de betala den här räkningen med sina barnbidrag! Städa, försöka mediditera fram lite lugn, ut och hämta fler barn i kolsvarta urskogen. Tillslut var vi (äntligen) nästan hemma och DÅ meddelar ett stycke barn att hon glömt sin telefon i stallet. Bara att vända och åka en extra mil tillbaka ut i kolsvarta urskogen igen. Då tror jag topplockspackningen på den här morsan gick totalt. Kom hem och tänkte gå direkt in i sängen utan att passera något eller någon annan än tandborsten. Tyvärr fungerar det ju sällan så och det kanske var tur det. Ungarna var lite mer medgörliga och mitt USLA humör försvann faktiskt lagom till sänggående…. Stackars barn tänker jag ofta! Deras mamma förvandlas till en labil vulkan med jämna mellanrum….
Idag är en ny dag. Förvisso trodde jag det var fredag och det var bara torsdag. Men ändå. Ny dag. Nu gör vi det bästa av den!
