Dagen började ju toppen med sol, frukost på sängen och glada barn. Vi packade in oss i bilen och drog vidare till Trollebo, min mammas sommarställe, för att fira henne en sväng också. Hon bjöd på grillat till lunch följt av kaffe, glass och jordgubbar. Mums för magen, solen sken på oss nästan hela besöket… Alltid skönt att kunna sitta ute, särskilt med tre hyperaktiva ungar som springer i cirklar och ylar. Idag fick de tag på en visselpipa också, skulle tro att grannarna var rätt glada när vi packade in oss i bilen och åkte hemåt.
Väl hemma visade det sig att Andys otroligt snälla syster bjudit med Andy och Milo utomlands två veckor i januari. Härligt för dem med sol och värme mitt i vintern. Jag däremot drabbades av ”jag-kommer-att dö-saknadsdöden” och vill mest lägga mig i fosterställning och grina resten av kvällen. Knappast en mors dag som kommer att gå till historien som en av de bättre. Förstår på riktigt inte hur jag ska klara mig utan Milo i två veckor. Skulle hellre skicka Andy själv till Kos med någon ”supaskallenibitarkompis” än att han knycker med sig mitt barn och åker bort i flera veckor. Nåja, jag har ju några dagar på mig att vänja mig vid tanken… Snyft!
Vad har mer hänt i helgen? Städdag med vägsamfälligheten, strålande sol, bio med storbarnen, shoppat ljusstakar, letat paviljoner/parasoll och fikat. Betalat alla räkningar, gjorde en ju inte direkt lyckligare. Gjort det mesta faktiskt utom att träna. Bara svullat och ätit, vilat mig i form inför morgondagens vårrus kan man säga. Jättebra. Verkligen.
Nu ska jag lägga mig i fosterställning och gråta en skvätt. Ni får hålla till godo med lite blandade bilder i en salig röra.
Mina barn åker utomlands en vecka i höst med sin mormor så jag förstår precis hur du känner…
Tack för lånet av Elvira förresten =) Lovisa somnade väldigt snabbt ikväll…