Djävulens påfund. Med sina knotiga kantiga ben, vidriga vingar, långa spröt och fula uppsyn sitter de plötsligt ÖVERALLT och hånar mig med sitt eviga spelande. Syrsor. Är det ingen mer än jag som märkt att vi är invaderade? Igår räddade Elliot mig genom att modigt plocka ut ett litet äckel från vardagsrummet. Igår kväll fick Andy rycka ut TVÅ gånger, en gång i badrummet och sista gången satt det vidriga lilla krypet PÅ min kudde. Jag dog nästan. Nu är det förbjudet att öppna fönster och när man ska in och ut genom dörren så ser man sig noga omkring och sen skyndar man sig. BLÄ!
Viiiidriga. Bilden lånad från http://sv.northrup.org/photos/cricket/ – själv skulle jag inte ens drömma om att närma mig eländet!
