Det är första advent och alla sociala medier exploderar av tomtar, ljus, pepparkakor och gulligull. Jag är inte mycket bättre jag, har visst lyckats få upp en ljusbild på Instagram jag med. Förutom lussekattsbak och att tända ljus har jag även lyckats bli sur på barnen för att de konstant bråkar och sur på Andy för att han inte studsade upp ur sängen när den fantastiska ”1:a Adventsfrukosten med nybakade lussekatter” skulle förtäras… Hahahaha, Häxan Surtant det är jag det.! Inte värst gulligulligt i Åsby inte. Motvilligt lät jag barnen vara med och baka lussekatter (jag är själv dålig på att baka och pallar inte med allt kladd) – ett försök att scora bonuspoäng hos storbarnen. Det gick väl sådär. Milo åt mjöl, Elvira bakade faktiskt något som liknade en riktig lussekatt och Elliot…ja Elliot han bakade en lussepistol med kikarsikte. Den som säger att pojkar och flickor är lika i grund och botten kan komma ut hit och skåda motsatsen. Han övervägde att baka ett magasin till sin pistol också – ”ett mag behöver man mamma, det vet ju alla”. Just shoot me, med lussepistolen. Tack.
Nu har i alla fall alla ätit frukost – min till 99% bestående av just lussekatter – och jag ska åka in till gymmet så snart katterna har sjunkit ner till botten i magen. Där har ni min harmoniska morgon denna allra första söndagen i december. Så kan det gå!
Vad gör ni andra då? Sitter runt bordet med tindrande ögon och talar om hur mycket ni älskar julen och varandra? 😉
Mitt bidrag till de sociala medier:
Min son – pistolbagaren! 
