Söndag. Natten har varit riktigt lugn och bra. Elvira har sovit i princip hela natten och febern är nu nere på under 38 grader. Gårdagens dos av antibiotikan gick ju inte så bra och det var det absolut första Elvira sa när hon vaknade…. ”jag vill inte ta medicinen….” Jag kände mig återigen som den elaka häxan i Snövit och förklarade med min bestämda röst att det inte fanns något annat att välja på. Medicinen ska ner punkt slut. Tillslut satte vi oss i badrummet och bara andades lite. Efter att jag smakat på medicinen och Elvira fick lukta på den igen så gick det faktiskt ganska bra. Hon var så uppjagad igår efter en hel dag på sjukhuset och när alla spänningar släppte så föll hon ihop som ett litet korthus här hemma. Det var därför det gick så illa igår och hon spydde efteråt. Björn ska hämta henne snart och sen få han överta ansvaret för medicineringen – det känns ju tryggt…. Nej då, det kommer säkert gå bra men B är inte så bra på att stå emot Virans tårar men i det här fallet så får han inte ge med sig. Medicin är ett måste.
Själv ska jag försöka ta lite helg jag också och bara vara en stund. Känns som om jag vill vara ute och rensa kropp och knopp från alla baciller som vi marinerades i igår under våra timmar i väntrummet. BLÄK!!
Nu en kopp kaffe på altanen. Sen omstart.
