Först dog bloggen på riktigt. Något knas med webhotellet och en tekniker fick rycka in och skruva på någon cyberknapp för att få det att hoppa igång igen. När sen bloggen var back on track så var jag det inte. Låg nerbäddad hela söndagen och kurerade mig. Trött, huvudvärk, kände mig allmänt febrig och hängig. Efter några Ipren och många timmars sömn så känns det hyfsat OK igen. Vi får hoppas att det håller i sig. Vill inte bli sjuk. Och definitivt inte den här veckan. Eller nästa. Eller nästa efter det.
Så ligger det till. Bloggdöd och sen människa i nöd. Därav tystnaden.
Om 42 dagar får vi nycklarna till vårt nya hus. Känns extremt långt borta samtidig som det är otroligt nära inpå. Vi ska packa och flytta ett helt hus. Puh! Jag har jagat rätt på en flyttfirma och väntar på hembesök och prisförslag. Vi kommer inte hinna med det själva och bara tanken på att bära ut allt själv (tillsammans med Andy) får mig att vilja grina lite så hjälp lär det bli. Det är lite ångestladdat att flytta, något som är ännu mera ångestladdat är att försöka deklarera denna försäljning. Att försöka få till avdrag osv. Nära-döden-tråkigt. Där kommer vår stackars mäklare få agera terapeut/psykolog/skatteexpert/rådgivare/alltiallo/axel att gråta mot….mm… Fy fasen!
Men det blir ett senare problem. Nu är det läggdags för den här tanten. Jag känner mig lite allmänt less och grinig på en del saker just nu så det blir till att sova på saken och se om det känns roligare i morgon.
