Jag tog mig faktiskt till läkaren i fredags, dag fem med hög feber, och tur var väl det. Misstänkt lunginflammation och nu några penicillintabletter senare börjar jag sakta se och känna en liiiten förbättring… Jag har legat nerbäddad i hög feber sen i måndags, även med Alvedon i kroppen så steg febern bara. Fick väcka Andy och be honom ge mig tabletterna då jag helt enkelt inte ens kunde sätta mig upp och få upp dem ur kartongen. Det har varit helt galet, jag har aldrig någonsin varit så här sjuk. Nu har de värsta febertopparna liksom kapats och jag kommer upp ur sängen i alla fall. Hostan har istället tagit över och jag sover väl 3 timmar per natt men det ger sig väl småningom.

Läkaren sjukskrev mig hela nästa vecka men min ambition var hela tiden att jobba på måndag. Inser nu, söndag lunch, att det inte kommer gå. Jag rör mig långsammare än en sköldpadda och hostar hela tiden. Fortfarande feber men inte lika hög som tidigare. Jag är nästan aldrig sjuk. Det här är första sjukfrånvaron på Randstad/Proffice och under min nio år på Daymaker så kanske jag hade MAX 2-3 sjukdagar. Det känns helt bisarrt att jag ska vara borta två veckor från jobbet?! Jag får motvilligt acceptera mina begränsningar och det går bara inte att jobba som det är just nu. Så ser det ut här hemma, jag hasar sakta runt som ett hålögt spöke knaprar penicillin och är lite halvbitter för att jag liksom missar våren, livet och solen!

Jag, liksom alla er andra, har ju följt det hemska som hände i Stockholm. Polisen har gjort ett fantastiskt arbete och tänk om de alltid kunde få den här uppskattningen?! ♥

Stöd svenska polisens foto.

Alla tankar till offren och deras familjer! En elvaårig flicka…..kunde ha varit min dotter? Någonstans sitter en mamma vars värld är krossad. Det finns inget straff hårt nog för dem som är kapabla till något liknande!