Jag är gräsänka! Make och minstingen har lämnat mig för en resa till främmande land. Florida närmare bestämt. Jag blev kvar hemma för att jobba och spara lite semesterdagar inför sommaren. Ett klokt beslut kanske men FY FASEN så jag ångrar mig…. Typiskt min blåa kloka sida. Ibland önskar jag att jag vore lite mer YOLO och bara körde. Men icke. Så jag är hemma och de hänger på Miami Beach i sällskap med pelikaner, vågskvalp och strålande sol. Hela (nästan) klanen på makens sida är med så det lär vara full fart. Idag ryktades det tydligen om Everglades? Men vad är väl en tripp till alligatorerna i jämförelse med en tågresa till Etuna?
För att hålla mig sysselsatt med de är borta så har jag ägnat dagar/kvällar åt långa promenader, tvätt och rensning av lådor och skåp. Inte så kul men ett sätt att försöka hålla tankarna ockuperade med annat än att vältra sig i bitterhet och ångest. I lördags förmiddag packade de sig in i bilen och åkte mot Arlanda…. Packad och klar!
Och sen dess har jag promenerat, sett till att få däcken bytta och sorterat, hängt vid stallet, slängt och skänkt kläder!
I lördags direkt efter att de åkte drog jag på mig promenadskorna och gick en sväng för att inte bryta ihop helt. Tog mig till Långberget med målsättning att klättra upp i Kungstornet (heter det så?). Jag kom dit, gick upp på darriga ben. Fick svindel och vände och tog mig neråt igen. Det kändes extremt högt, vilket det ju inte är?! Jag fick knappt upp telefonen för att ta en bild eftersom jag var helt övertygad om att jag skulle tappa telefonen och hela tornet skulle rasa…
Den här veckan har jag de stora barnen hemma så lite sällskap får jag i alla fall. Övrig tid tittar jag på Castle, försöker hänga med kompisar eller facetimar med resenärerna! Så länge jag har något att göra så fungerar det OK, i lördags grinade jag som lille Skutt i några omgångar men nu biter jag ihop. Kämpa tiden…. Snart är de hemma igen!
