Idag när jag sprang min lilla runda så cyklade Elliot med mig. Efter att i ett par timmar funderat på denna unika händelse så konstaterade han nu på kvällen en hel rad olika, alla mer eller mindre osmickrande, fakta:
”Mamma, dina skinkor fladdrade jättemycket när du sprang. Du borde kanske försöka spänna dem lite? Det såg jättekonstigt ut, byxorna satt liksom åt massor. Och så sprang du sakta också”.
Just shoot me.
Får han följa med igen? Hell no!
Ett svar på ”Förolämpningarna bara haglar…..”
Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.