Igår eftermiddag blev vi haffade av en Greenpeace-kille på stan. Jag hyser den största respekt för både Greenpeace och de eldsjälar som ägnar timme ut och timme in och försöker skaffa nya medlemmar och skramla ihop pengar till något typ av räddningsaktion alt katastrofsanering.
Idagsläget är jag dock fattigare än fattig och i min enfald prioriterar jag lunch med vänner istället för oljesanering i Stilla Havet. Korkat, jag vet. Men så är läget. Så med mina 22,50 kr i plånboken och lite kort om tid innan det var dags att hämta upp barnen på skolan så försökte jag lite snyggt parera (läs UNDVIKA) den unga engagerade mannen på stan med sin lilla pärm och med en blick som utlovade ett sprakande (långt) tal om naturens resurser.
Jag underskattade honom. Han hade onekligen varit med förr och en skock kvinnor varav en med barnvagn var ett lätt byte för honom även om vi försökte passera som osynliga…. Han gensköt oss vid en lyktstolpe och medan vi i raskt takt gick vidare och samtidigt hävde ur oss dåliga ursäkter över axeln så halvjoggade han ihärdigt efter. Tillslut ger han upp, stannar av och skriker:
”Ni vet att vi om ca 25 år lever i Atlantis va, va, va? VI SES DÄR DÅ!”
OK, tack. Jag. är. en. usel. människa. Nu vet jag det. Stora delar av resten av Strängnäs vet också om det.
