Idag hade jag ett kundbesök inbokat i Stockholm på eftermiddagen, mötet började klockan två och jag åkte upp så jag skulle ha gott om tid på mig. Tyvärr var inte SJ och deras tåg riktigt synkade med min kalender, deras tåg fick ett litet spontant elfel och vi blev tillslut ganska exakt 50 minuter försenade. Resan tog alltså dubbelt så lång tid mot vad den skulle. Väl framme på stationen så fick jag springa, springa så fort mina små knubbiga ben bar mig. Befann ni er vid centralstationen runt 14.00 och såg en köttbulle i turkos dunjacka galoppera ner för gatan så var det jag.
Istället för att glida in på mötet lagom sval och sofistikerad så dundrade jag in likt en flock svettiga elefanter strax efter utsatt tid. Smidigt. Verkligen. Jag var sist in på mötet och först ut då jag hade en ny dejt med SJ. Nämligen hemresan. Även denna gång fick jag skena iväg, zick zacka mig fram mellan alla hundratals långsamma människor som släpade sig fram. Hann fram med ca 30 sekunder till godo, lätt förvirrad och med en obehaglig känsla av att jag kanske satt på fel tåg. Känslan när rösten i högtalaren sa ”Välkommen blablabla…tåget mot Eskilstuna” var väldigt, väldigt skön!
Tur att vi ska upp nästa helg igen för jag hann se MÅNGA trevlig REA-skyltar när jag galopperade till/från tåget…. 🙂
Nu har jag däckat i soffan och skulle kunna tänka mig att ta Milo under armen och gå och sova. Galet trött, nu har jag jobbat två veckor och är sänkt. Jag behöver semester.
