Torsdag….

Idag har jag lämnat mina stora barn på fritids – som en försmak av vad som komma skall! Slapp dock att ta med mig lill-bebis eftersom han låg kvar hemma och sov med sin pappa… Nästa vecka börjar allvaret, då ska jag rodda det själv! Det löser sig säkert även om det nog kan bli en och annan stressig morgon!

Mille har hittills varit en ganska ”snäll” bebis som låter sina föräldrar sova skapligt bra på nätterna, somnar vid 21.00-22.00, sover sen till ca 03.00 då är det mat och blöjpaus och sen somnar han om och sover till typ 07.00. Det kan man ju leva med…

Idag ska vi luncha med Daymaker-tjejerna igen, ska bli kul! Missade ju lunchen förra veckan och är nu nyfiken på vad som har hänt i den riktiga världen! 🙂

Känner att den här bloggen är rätt insnöad på bebis, amning, sova, blöjor osv men just nu är det pretty much det enda som händer i vårt liv! Vi får hoppas att jag kommer ut ur bebisdimman och kanske har något intressantare att skriva om…även om det är tveksamt!

Förresten, griseknoen är lagad! Örat är som nytt och den står flygfärdig i fönstret och bara väntar på att bli matad!

Imorgon kommer BVC på hembesök, då ska bebis vägas och besiktas! Vid hembesök känns det alltid som om även vi ska inspekteras, får sätta Andreas på att städa i eftermiddag 🙂

På återseende!

Vårt nya husdjur!

Igår hade jag V och C här på fika, den fjärde musketören (L) var tvungen att jobba så hon missade en orgie i kladdkaka, te, cola, grädde, marängswiss, chokladsås och glass i stora lass…

Jag och Milo fick en fantastisk present…tycker jag iaf…tror mina kära gäster ville kräkas en smula men de tog sig samman och köpte den för min skull! 😉

Kommer ni ihåg den flygande grisen? Den står numera parkerad i mitt hallfönster och där i ska vi stoppa alla lösa mynt vi hittar så jag och Mille Mysmupp har råd att dricka latte på stan varje dag hela långa vintern!

Griseknoen hade dessvärre tappat örat under transporten till Åsby men det är inget som inte lite superlim kan fixa!

Här ser ni honom, inboad och öronlös i hallfönstret!

Griseknoen med örat

Frukost framför öppna spisen…

…brasan sprakar och det är precis lagom varmt! Sitter och junar i min morgonrock och väntar på att Andreas ska komma hem igen efter att ha tagit E:na till skolan – via cykel – han är inte riktigt klok 🙂

Ibland blir jag helt förundrad över vad han gör för mina barn, de vill cykla och då ser han till att de kan göra det! Deras lata mamma stuvar in dem i bilen och säger ”klart vi ska cykla  – en annan dag!”

Jag har sagt det förr och säger det igen – du är fantastisk Andreas och jag är lyckligt lottad över det faktum att du står ut med mig och mina två (numera tre) gullungar/terrorister!

Nu ska jag förbereda lite frukost medan Mille sover!

…kanske inte så här avancerad men en rostmacka och lite te ska jag kunna skaka fram iaf!

Måndag = vardag

Vardagen fasar jag lite för…. Nu lever jag i en skyddad verkstad där Andreas är hemma och kan hjälpa till med alla vardagsbestyr som hämta/lämna på skolan, handla, tanka, bära osv. Jag får ju inte bära tyngre än bebis så bilbarnstol och vagn är sånt som Andreas får vara behjälplig med!

Om en vecka är det slut på detta! Då kastas jag ut i den bistra verkligenheten där jag själv måste försöka passa tider och hålla ordning på mig själv och tre barn! Kan bli spännande….ber redan nu om ursäkt för ev missade tider och bortglömda saker!

Vi har smygövat lite på att vara själva nu när Andreas har varit iväg på hockeyträning och kvällen har avlöpt rätt lugnt och harmoniskt! Milo är som en liten vampyr som helst suger sig fast på mig och sen vägrar släppa taget så det blir inte så mycket gjort när han väl är vaken. Idag provsatt han sin babysitter och där satt han faktiskt nöjd en liten stund… Halleluja! 🙂

Nu hoppas jag att han ska somna i sin vagga men hör misstänkta pipljud från sovrummet så det är väl bara en tidsfråga innan jag får plocka upp den lilla sällskapssjuka terroristen! 🙂

Hoppas hinna tippa i mig en kopp te innan nästa vampyrstund i soffan!

Rena rama julafton…

….Milo Mysmupp har blivit helt dränkt i presenter sen han kom! Här kommer lite bilder på ett några av dem….

Några av alla fantastiska presenter

Fotboll är tydligen också en sport….

Modo för hela slanten

En egen Heffaklump

Premiär i vagnen….helt utslagen

Nu har släkten rest hemåt igen och det är väldigt tyst och lugnt här hemma! Skönt och tråkigt på samma gång. Som tur är så kommer de tillbaka nästa helg för då fyller Andreas år, 25 år till och med! Han börjar bli gammal… 😉

Lillgrodan sover på soffan och min alldeles fantastiska sambo har tagit E1 och E2 till badhuset för en stunds bad och lek!

Jag ska ta chansen att duscha lite snabbt innan bebis vaknar! Idag fyller Milo 1 vecka, hipp hipp hurra för honom och grattis mig som har världens finaste familj!

Njuter av att bara vara….

Ligger på sängen och surfar lite medan Milo sover på soffan. Vi har besök av stora delar av Andreas familj som kommit ner från Örnsköldsvik för att hälsa på det senaste tillskottet i familjen Sollén! Detta innebär att Milo Mysmupp nu har all uppmärksamhet han kan önska, skönt för både honom och mig! Har legat på sängen en lång stund, surfat, knaprat på några chips och druckit läsk – lyxigt!

Idag har vi invigt vagnen och dragit den på en premiärtur genom stan! Milo skötte sig exemplariskt, dvs sov från det vi satte oss i bilen och åkte in till stan tills dess att vi kom hem igen….

Nu blir det en soft lördagkväll i soffan, just nu visas en MODO-match på TV:n och jag inser att innan den är slut så är det ingen idé att fråga efter fjärrkontrollen!

Modo är liksom klubben som gäller när man är involverad i en familj som numera är bofasta i Foppaland!

Milo har fått så fantastiskt mycket presenter! Kläder, gosedjur, fårskinnsfäll, nappar, hockeyklubba (!) osv. Han kommer bli en mycket bortskämd ung man..

Vi fick också idag jättefina blommor från mitt jobb:

Nu är det dags för middag!

Milo aka Heffaklumpen har äntligen kommit!

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om den senaste veckan men ska försöka hålla mig rimligt kort så ni kan hänga med….

Vi hade tid på förlossningen för koll måndagen den 24 oktober, dock gick vattnet redan lördag morgon och efter en förvirrad timme på hemmaplan så var vi på väg mot Eskilstuna. Allt var lugnt men de ville inte skicka hem oss utan vi fick ett rum på förlossningen och den STORA väntan började…. Vi vankade de klassiska hundra varven på sjukhuset utan någon egentlig framgång, vi spelade kort, vi fikade, vi åt, vi tittade på TV men inget hände! Några små piniga värkar precis innan vi skulle gå och sova men inget mer. Sov illa hela natten och när det äntligen blev morgon så hade jag öppnat mig ett par cm till och beslut togs att förlossningen skulle startas med hjälp av dropp. För att sen göra en lång historia kort så drog de på dropp vilket resulterade i brutala värkar som aldrig gav med sig. På 1,5 timmar släppte jag i princip aldrig lustgasen! I min förvirrade värld bland lustgas och värkar så märkte jag aldrig att hjärtljuden på bebis plötsligt droppade och då blev det full aktivitet bland personalen. Slutade med en snabb språngmarsch till väntande kirurg och katastrofsnitt. Inom några minuter var jag sövd och Milo ute!

Allt visade sig vara bra med honom och när jag så småningom vaknade så hamnade vi på BB. Inte direkt en förlossning som liknade någon av mina tidigare men nu är man en erfarenhet och ett ärr rikare (visserligen något jag kunde varit utan!) Kanske värst för Andreas som fick vänta i nästan 40 minuter innan han fick beskedet att allt gått bra (för alla inblandade)

Milo föddes söndagen den 23 oktober kl 13.08, han vägde 4 786 gram och var 57 (!!) cm lång när han föddes, inte så konstigt att han fastnade lite på vägen ut!

Igår fick vi äntligen åka hem och det är såååå SKÖNT! Vara hemma bland sina egna saker och bara vara….

Lite blandade bilder:

Tiden sniglar sig fram på förlossningen

 

CTG

 

Schysst dubbelrum med helpension för 280 kr per natt

 

Lillgrodan chillar i sin balja

 

Stolta, underbara storesyskon på besök

 

Googlar man ”ynklig” så kommer denna bilden fram

 

 

Mille myser med pappa

 

Fick denna fina hälsning av barnen!

 

 

 

Hemma på soffan, funkar att sova där med!

 

Mille mysmupp och Pellefjant är redo för hemfärd från sjukhuset!

 

Hemma igen….

….alldeles underbart! Nu ska vi bara landa lite här och packa upp och försöka vila lite. Imorgon får vi hem Elliot och Elvira, ska bli mysigt. Tyvärr har jag drabbats av förkylningen från helvetet som grädde på kejsarsnitt-moset – får hoppas att det ger sig snabbt!

Nu ska Milo få lite mat och sen ska jag försöka uppdatera bloggen lite mer ordentligt om vad som hänt de senaste dagarna! Inte blev det som förväntat i alla fall (även om det blev bra tillslut…)!

Vaknade till liv…

..tillslut! Hämtade barnen på skolan och åkte mot Willys för lite shopping… Hade naturligtvis inte en enda femkrona eller tia i bilen (till vagn) och fick försöka storhandla i korgar – tur att man har samarbetsvilliga barn som gärna bar korgen i alla fall så länge den fylldes på med chips och godis…

Latmasken bet oss rejält, vi mötte upp Andy som kom från jobbet och middagen intogs på McDonalds! Smakade väl ungefär som vanligt dvs inte speciellt gott men resten av familjen var nöjda och glada i alla fall…. Tror jag skulle kunna leva på isglass och milkshake just nu, riktigt kalla saker smakar bäst!!

 Hade fått paket när jag kom hem:

Lite vardagslyx i form av Redken-shampoo!!

Nu har lugnet lagt sig i Åsby och vi inväntar Idol som resten av den svenska Svensson-befolkningen. Brasan är tänd och snart åker godisskålen fram men först ska jag och Viranpiran hoppa ner och bubbelbada efter bästa förmåga…

Den här fettokissen…

…gick i ide under förmiddagen! Lämnade barnen på skolan och gick raka vägen hem och självdog en stund i sängen! Sjukt trött och noll zipp zero energi! Har vaknat till lite nu och överväger åtminstone att ta mig samman tillräckligt mycket för att hoppa in i duschen…. Ska hämta hem barnen så småningom också och bör väl röja av lite här hemma innan cirkusen drar igång igen!

”Gå långa promenader och ta trapporna överallt” sa läkaren – just nu är det en prövning bara att få på sig strumporna men jag får väl gå några varv runt huset och se om det hjälper….