Igår var det träning på schemat! Jag kör fyra pass i veckan, tre styrketräningspass hemma och en PW. Jag var sjukt osugen på att träna, klockan tickade på och jag när jag nattat Milo var jag lagom trött och såsig. Huset ser ut som ett bombnedslag och jag ville helst bara fortsätta sortera och kasta prylar i vårt ”låd-projekt” som vi startade i helgen. MEN. Jag tog mig samman, hoppade i träningskläderna och pallrade mig upp på övervåningen och körde ett pass! Valde att blunda helt för all röra och istället fokusera på träningen. Skönt efteråt! Idag är det vilodag vilket innebär att jag kan plocka och städa hela kvällen! Yay! På söndag får det bli en tur till Kvitten med 27 kassar med sopor!
Träningen går lite lättare eller smidigare är kanske rätt ord. Det är ju inte så att jag känner mig starkare efter tre pass men jag börjar få liiiite mer kläm på övningarna och tekniken. Inte full koll men lite mer i alla fall. Jag misstänker vet att tekniken sviktar när jag blir trött så det är bara att öva, nöta och tänka på vad man gör. Förr eller senare så kanske man kommer in i det ordentligt?! Kosten går jättebra tycker jag. Inga problem alls att följa schemat. Bortsett från alla festligheter jag varit på. Dock slut på det nu. Jag tror att mellanmålen liksom räddar mig. Då hinner jag aldrig bli hungrig eller dippa och bli desperat. Jag äter nästan hela tiden och hinner knappt tugga ur innan det är dags att börja fundera på nästa mål. Hävdar fortfarande att det är omöjligt att gå ner i vikt när man äter hela tiden men får väl fokusera på måttbandet i stället för vågen…
Just det. Jag behöver ett skoskåp också. För min mentala hälsas skull. Någon?
