Nu är hösten här!

Det ultimata hösttecknet! När en inbiten blondin får för sig att bli brunett. Igen. Än så länge känns det toppenbra. Brunt med lite rött (som syns bäst i solljus)! En riktigt höstig varm färg… Häpp så det kan gå! Friskt vågat hälften vunnet som man brukar säga…. Det är ju bara hår!  Milo tyckte jag såg lite konstig ut… Dito säger jag bara!

Kul med en förändring i alla fall och jag har ingen omedelbar önskan att doppa huvudet i klorin utan jag trivs riktigt bra – även om jag hajar till varje gång jag går förbi spegeln!  Tack Lina på Essans – jag är jättenöjd! ♥

Tack för idag, slut för idag och alla andra dagar.

Så var sista dagen gjord! En enda lång ganska mysig dag som startade med brakfrulle, utelunch på Elsas Kantin följt av gofika på eftermiddagen! Jag blev avtackad efter konstens alla regler och fick fina presenter och ett helt fantastiskt fint kort! ♥ Jag fick vin (en jätteflaska), vinöppnare, en jättefin Ernst-bok och tryffel från Daymaker. Från kollegorna fick jag ett presentkort på Face It. Bästa bästa bästa!

P1040058 P1040060 P1040076

P1040056 P1040057 P1040077 P1040078

Kvällen avslutades inte med bubbel som sig bör utan en hutt av Kan Jang… Halsen svider och det sticker i näsan – möjligen har Milles dagisbaciller drabbat även mig. Tur att jag har en hel vecka på mig att friskna till! Kan Jang idag, imorgon bubbel och kräftor! P1040079Nu har vi tittat på Milles favoritprogram, America´s funniest home videos! Hela familjen bänkad framför allehanda tokigheter och Milo fnissar förnöjt åt galna hundar, trasiga gungor och hysteriska studsmatteolyckor. Jag snorar och snörvlar och längtar till sängen. Luften har liksom gått ur mig för idag… Så. God natt på er!

 

Storslagna planer inför hösten!

Nu är det nedräkning på riktigt – bara dagar kvar på Daymaker och sen bär det av på nya äventyr! Spännande och läskigt men jag har höga förhoppningar och tror att det här kommer bli riktigt bra. Hösten känns lovande och trots regnet som faller så deppar jag inte för att sommaren lämnat oss för i år…. Jag är ju ingen vinterfantast och nu går vi mot många månader av mörker, kyla och allmänt elände – hahaha! Som sagt, ingen vinterälskare. Men hösten gillar jag – framför allt höstiga kvällar med vinden som viner runt knuten, ljus tända och en brasa sprakandes vid matplatsen.

I och med att hösten kommer så kommer även suget efter att bli brunett igen. IGEN. Jag undrar hur många gånger jag ska gå på den där minan. Jag ångrar mig ju alltid. MEN. Skam den som ger sig. Jag har nog bara inte hittat rätt nyans. Ett tag i våras var jag inne på att bli rejält rödhårig men jag fegar ut lite på den och satsar på chokladbrunröd istället. Ska bara försöka få min stackars frisör att förstå vad jag menar… Jag undrar om hon kan få mig lika drop dead gorgeous som tjejen här nedan?

brunett1brunett4Älskar den här färgen men tror det kräver extremt mycket jobb att behålla det röda fräscht… Men det är SÅ fint! koppartakVi får väl se vad det blir… Jag är i alla fall sjukt trött på min grådassiga utväxt och gulnade längder. Bläk!

Så här såg det ut när jag blev mörk sist. Dock lite för mörkt då jag dubbelfärgade det samma dag eftersom jag tyckte det kändes lite dassigt efter första omgången färg. Jag gick från blond till svart (typ) och hjärnan hängde inte riktigt med där. Dålig kvalitet på kortet men har inget bättre:mörk

Dessa I-landsproblem… 🙂

Igår missade jag första föräldramötet på E1s nya skola. Bra där klantmorsan… Jag hade lagt in det i kalendern men missat att påminna och då är det KÖRT! Sjukt irriterande då jag verkligen hade velat vara med och träffa alla lärare. Fy skäms på mig… 🙁

Nu jobba och sen dags för hemgång, laga mat och tända 200 ljus!

När tryggheten fått sig en rejäl törn!

Idag gav jag mig ut på en promenad på förmiddagen. Vi bor ju granne med skogen och (åtminstone förr) brukade jag ofta gå ut på promenader genom skogen. Idag tvekade jag. Tvekade, tänkte efter och sen bestämde jag mig för att gå längst vägen istället. Förra helgen våldtogs en kvinna TVÅ gånger bara ett par kilometer från där vi bor. Förvisso nattetid men ändå. På samma ställe där jag promenerat många gånger. Både kvällstid men även nattetid i väntan på taxi. Tryggheten är rejält naggad i kanten och det är helt sjukt att det ska vara på det sättet! Trots att det var en solig förmiddag så kände jag mig ändå tillräckligt osäker för att undvika skogsslingan. Kanske är det löjligt och möjligen överreagerar jag men så känns det. Dessa psykfall som våldtar om natten gör det i skydd av mörkret men jag inbillar mig att är man så sjuk i huvudet så kan man lika gärna våldta i skydd av skogen. I det här fallet så handlade det dessutom inte om en gärningsman utan de var fler. Vilket gör det ännu otäckare. Det går alltså inte EN gravt psyksjuk människa där ute utan FLERA stycken. Kanske är de långt härifrån vid det här laget? Kanske är de ute på vår stads gator och torg? Tills dess att detta brott är löst så kommer tryggheten förbli naggad i kanten. Naggad är en förresten en grav underdrift, någon har brutalt väckt en relativt liten sömnig stad och gjort den till en nyhet i både lokal- och kvällspress.

Under min promenad längst vägen så möter jag två män. Fryser till is i solen och börjar se mig omkring. Hör någon mig om jag skriker? Ser jag något hus? En helt bisarr känsla en varm och solig förmiddag i augusti! Blicken i backen och sen går jag snabbt förbi. Jag tittar upp för att ändå nicka och säga hej för så gör man ju när man möts så här på landet. En helt blank uttryckslös blick möter min och jag slår snabbt ner blicken och går vidare. Obehagligt för alla inblandade. För mig och naturligtvis även för dem jag möter även om de inte vet vad som försiggår i min skalle. Att som man märka av att kvinnor stelnar till, börja flacka med blicken och scanna området efter flyktvägar måste ju också vara en helt bisarr känsla

Det har spekulerats i vilka som kan vara skyldiga, anklagelser hänger i luften och fortfarande har inga signalement kommunicerats. Jag bryr mig inte om gärningsmännen är vita, svarta, röda, blå eller gröna. De ska hittas och de ska straffas. HÅRT.

Jag har ju dessutom barn som cyklar Tosterö runt. En del av charmen att bo lite utanför stan… Grusvägar, stall, hagar, skog – det har känts tryggt, lite Bullerbykänsla. Nu vill jag helst inte att de cyklar längre än 200 meter från hemmet men jag vill ju inte heller skrämma upp dem så de blir helt paranoida och får mardrömmar. Det är en balansgång det där och kanske överreagerar jag men better safe than sorry…

Ikväll ska jag iväg på fest, ut på lokal och sen hem. Får jag inte tag på taxi så får Andy vackert kravla ur sängen och hämta mig. Jag går inte en meter på egen hand och jag tycker ingen annan ska göra det heller!

knuten-nave

 

Sälj! av Fredrik Eklund

Känner ni till Fredrik Eklund? Jag tycker han verkar störtskön och följer honom nyfiket på bla Instagram!

eklund

(Extra charmigt att han faktiskt tog sig tid att kommentera! ♥)

Idag har jag beställt hans bok SÄLJ! eller The Sell! som den heter på engelska. Konsten att sälja vad som helst till vem som helst – det borde kunna appliceras på både man och barn också och gudarna ska veta att man kan behöva ett förhandlingsövertag i diskussionerna där!

sälj

”Fredrik Eklund har gjort sig ett namn som fastighetsmäklaren mega­kändisarna vänder sig till när de vill spendera miljoner på en ny Manhattanbostad. Under sitt första år som mäklare sålde han fastigheter för 50 miljoner dollar och blev utsedd till Årets nykomling. Fredrik Eklund har med andra ord en gedigen kunskap om hur man säljer och tjänar stora pengar. Han har flitigt delat med sig av sina kunskaper på sociala medier, i tidningar och tv-program, bland annat genom realityserien Million Dollar Listing New York, som renderat honom fans i över 113 länder världen över. På ett humoristiskt, insiktsfullt och varmhjärtat sätt berättar Fredrik Eklund om hur han uppnått sina drömmar och hur DU kan göra detsamma. Boken ger råd om allt från träning och klädsel till hur du får dina kunder att verkligen gilla och lita på dig. Alldeles oavsett du har titeln försäljare eller inte är Sälj! en bok för dig. Den beskriver det som vi alla ägnar oss åt varenda dag. Från ett extra varmt leende för ett bättre bord på krogen, till att övertala femåringen att det är läggdags, eller att få partnern att vilja åka till just ditt drömresemål på semestern. Allt handlar om samma sak. Om du klarar att sälja dig själv, klarar du att sälja vad som helst!

Fredrik Eklund, född i Stockholm 1977, kom till New York 2002 utan pengar, jobb och bostad. Genom sitt makalösa driv och framåtanda lyckades Fredrik efter en kurs i fastighetsmäkleri bli en toppsäljare redan det första året som mäklare. Han har vid det här laget sålt fastigheter för över två miljarder dollar. Och köparna är megastjärnor som Jennifer Lopez, Daniel Craig, Cameron Diaz med flera. År 2009 grundade Fredrik Eklund sitt eget företag i fastighetsmäklarbranschen, Eklund Stockholm New York AB, med kontor i Stockholm, Oslo och London. Boken ges ut även i USA. Översättare Ulrika Junker Miranda.”

Nu väntar jag ivrigt på att boken ska komma och sen ska jag försöka avsätta lite egentid och bara läsa, läsa, läsa!

Har du läst den? Vad tyckte du?

Att gå mot en spännande höst!

Framtiden just nu är ljus och lite läskig på samma gång. Jag har nämligen sagt upp mig från min arbetsplats som varit min vardag i drygt nio år. NIO år! Herregud så länge…. Nu har jag några intensiva veckor kvar innan det är dags att logga ut härifrån för gott och bege sig ut på nya äventyr!

Spännande, roligt och sorgligt. Allt på samma gång. Sorgligt därför att jag kommer sakna mina arbetskamrater men samtidigt otroligt roligt och spännande att få göra något nytt och lära känna nya fantastiska kollegor!

Från och med mitten av september så är det Proffice som gäller där jag ska testa mina vingar som rekryteringskonsult. Så framöver om ni letar efter nytt jobb så kommer ni till mig först så ska jag se vad jag har i gömmorna! 🙂

Spännande höst alltså ♥

”Du är övervägande en introvert person…”

Jag har skrivit om det förut här på bloggen men jag fortsätter att förundras över att så många bekanta orkar umgås så extremt mycket som de (verkar) göra om man ska tro facebook och andra sociala medier. Det är middagar, mingel, vinkvällar – vissa verkar alltid har något på gång och jag blir både lite avundsjuk men mest helt matt när jag läser om det. Jag inser att vi lever rätt isolerade här ute i Åsby och jag älskar det. Hahaha, det låter som jag är världens enstöring och det ÄR jag nog också. Ibland i alla fall. Jag älskar att gå på fest och gå ut med kompisar. Ibland. Jag älskar att äta middag med vänner. Ibland. Jag älskar att komma hem, låsa dörren, sätta upp håret i en tofs, hoppa i mjukisar och tofflor. ALLTID. Mitt hem är min borg och här trivs jag som allra bäst.

Jag har alltid varit sån tror jag. Jag minns födelsedagsfirande med släkten där jag alltid drog mig undan och satte mig och läste veckotidningar i lugn och ro. För mycket folk och en massa småprat är inget för mig. Jag är rätt dålig på det, blir nervös, stammar och tappar orden. Jag har jobbat i Stockholm och då var man så uppe i det att man inte riktigt funderade så mycket på det. Nu för tiden älskar jag mest känslan att komma hem därifrån. Lugnet och tystnaden hemma.

Jag brukar säga till ungarna, på skämt, att jag är allergisk mot höga ljud. Men jag tror banne mig att det ligger lite i det. Jag har jättesvårt att hantera när de skriker och leker alltför högljutt. Min hjärna protesterar vilt. Är jag hemma själv kan jag slå av ljudet på TV:n och bara ha bilden på. Ibland måste jag liksom få ha det helt tyst. Ingen enkel ekvation att lösa med man och tre barn. De måste ju liksom få prata 😉 Jag har aldrig haft några problem med att Andy har sin hockey, visst knorrar jag ibland för att han är borta mycket men det handlar mest om att det blir komplicerat att lösa vardagen med barn, matlagning, hämtningar och lämningar. Jag har liksom inget problem med att vara själv hemma. Det gör mig ingenting alls. Det har ju inget med att göra att jag INTE vill vara med Andy bara att jag måste få vara lite för mig själv ibland. Ladda batterierna och sortera intrycken bara. ♥

Jag gjorde ett test här och fick följande resultat:

Introvert

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Introvert. Jo jag tackar jag. En del stämmer bra, annat mindre bra. Jag är stresstålig (ett måste där jag jobbar idag), jag är rimligt rapp och gillar att skämta (i lagom stora grupper). När jag var yngre så älskade jag att läsa, det gör jag fortfarande men tar mig sällan tiden till det nu. Jag har många gånger stått på krogen och plötsligt bara fått nog, hämtat jackan och tagit en taxi hem. Kreativ? I wish. Analytisk? Ja kanske, åtminstone när det gäller mina vänners relationer! 😀

Bra eller dåligt? Googlar man så verkar det vara lite fult att vara introvert. Extroverta människor har roligare, är lyckligare, socialare och lite bättre helt enkelt. Kanske är det så? Jag vet inte, men jag trivs rätt bra i min lilla introverta bubbla och tror jag stannar här ett tag till!

Vad är du? Extrovert? Introvert? Gör testet och berätta för mig, jag är nyfiken!

Teknisk härdsmälta!

Något verkar ha knasat rejält med tekniken, ett totalt breakdown. Jag har ringt och jagat tekniker och nu fungerar bloggen igen. Inte för att så många brytt sig kanske men ändå… Några påstötningar via mail och sms har jag fått – tur att jag har några engagerade läsare! 🙂

Vad har då hänt IRL under dennaa ofrivilliga bloggpaus…. Hrmmm, låt mig tänka efter!

Ingenting faktiskt. Jag har sovit, ätit och jobbat. Onsdagslunch på kafé med jobbarkompisar och ikväll vankas det väl en kvarg till kvällsfikat. Mysigt värre….

Jag samlar fortfarande kraft och mod att gå till Anti-Age Clinic och boka tid för den där tandblekningen jag vann häromdagen. Jag ser dem genom fönstret när jag sneglar ut. Imorgon går jag in och bokar tid. I can do it. Jag är inte rädd.

IMG_2323.JPG

Back to basics!

Nu är jag tillbaka på jobbet efter en morgon hos frisören! Idag tycker jag själv åtminstone att jag var rätt modig som både slingade och klippte av en bit av håret. Kanske ingen jätteförändring för andra men ett stort klipp för mig! 🙂 Nu är jag tillbaka på min framåtlutande uppklippta page och med lite ljusare slingor. Back to basics helt enkelt!
IMG_2087.JPG

IMG_2086.JPG

 

Statusen när det gäller Milo är att han fortfarande är kvar på sjukhuset och de behåller honom där en stund till. Oklart om han blir utskriven idag. Han är i alla fall bättre, bortkopplad från droppet och äter med rimligt god aptit igen. När jag pratade med farmor Annica så var det full rulle på honom i bakgrunden – vilket kände skönt att höra! ♥ Nu håller vi tummarna för att alla mediciner kickar in så de får åka hem ikväll och slipper sjukhussängen en natt till!

Mina urgulliga ♥ fantastiska ♥ underbara ♥ kollegor (vänner!) hade lämnat lite uppmuntrande godsaker på mitt skrivbord! Precis vad jag behövde!! Tack, ni är BÄST!

IMG_2071.JPG

 

Några intensiva timmar kvar, sen HELG! Som jag har längtat………..

Mammografi, platta bröst och väntan…

Idag var det dags. Dagen D. Dagen då jag för första gången skulle få mina bröst tillplattade som små stackars pannkakor. Mammografi. Första gången jag blev kallad var för några år sen och då hade jag ganska nyligen slutat amma Milo och kunde inte gå. Det där har sen varit ett litet dåligt samvete som gnagt – ”jag borde boka ny tid” – och plötslig låg det en kallelse i brevlådan.

Idag var det alltså min tur. Jag hade hört flera skräckblandade stories om hur obehagligt det var, hur hårt sköterskan drar en i brösten och hur ont det gjorde. Så ja. Jag var lite nervös för just den fysiska aspekten av det. Väl på plats på sjukhuset letade jag mig upp till rätt avdelning, knappade in mitt personnummer på terminalen och satte mig ner för att vänta. Redan i väntrummet började jag prata lite med en annan tjej som satt där… ”Jaaa, det är ju INTE roligt det här alltså…” Hon hade gjort det tidigare. Hjälp tänkte jag. Sen var det plötsligt min tur.

In, av med tröja och BH. Upp med armarna. In med bröst 1 i maskinen. Litet tryck. Klart. In med bröst 2 i maskinen. Litet tryck. Klart. Ändra position. Gör om proceduren. Klart. På med BH och tröja. Hej då. Ute i korridoren igen. 

Häpp. Det tog typ 2 minuter och gick hur bra som helst. Absolut ingenting alls att oroa sig för. Hehehe, kanske säger mer om konditionen på mina bröst än något annat. Det var liksom inga problem alls att klämma in dem i mackapären och få dem genomlysta.

Men nu. Nu börjar den läskiga biten. Väntan på resultaten. Betydligt otäckare än själva undersökningen. Resultatet kommer tydligen per brev om ett par veckor.

Så. Har du detta framför dig och är orolig för själva tillplattandet. Var inte det. Så farligt är det inte!

IMG_1657.JPG

IMG_1656.JPG

IMG_1655.JPG

 

Nu kör vi sista intensiva timmarna på kontoret! Sen HELG!!!