Att hantera en tvååring!

Det kan vara alldeles underbart….och alldeles jäkla skitjobbigt! Hahaha, det var ett tag sen jag uppdaterade kategorin ”Milos Utveckling” så jag tyckte det var dags nu…

Inte för intet finns det ett uttryck som heter ”Terrible twos”.. Milo är 2 år och 2 månader och pendlar mellan att vara alldeles fantastisk och en riktig liten skitunge. Precis som de allra flesta ungar. Han pratar massor, en del solklart och annat sånt som bara föräldrar greppar men det kommer nya ord varenda dag och han härmar allt man säger som en liten papegoja. Han kallar Elvira för ”Lalla” och för Elliot har han ett alldeles eget alldeles obegripligt skrikljud, två snabba gälla skrik betyder Elliot. Glasklart. Jag vet inte om det beror på att jag ibland skriker Ellliiiooot högt så det ekar i hela huset eller om det är för att Elliot själv är högljudd. Ytterst oklart. Vi jobbar på att hitta ett enklare sätt att säga Elliot och hoppas slippa skriken!

Från att ha varit en absolut picknick att natta så är nu läggningsproceduren en utdragen historia med en massa babblande, en del kicksparkar, nyp, riv och örfilar. Från Milos sida alltså. Jag och Andy turas om att bli milt misshandlade vid läggning. ”Dymma” (dumma) är det mest frekvent använda ordet just nu. Dymma mamma, dymma pappa, dymma Lalla, dymma ”skrik skrik”. Alla är dymma konstaterar den lilla tyrannen med ett glatt flin. Alla utom han själv förstås.

Men mitt i allt ”dymma” så slår han om och förvandlas till den mysigaste lilla krambebisen någonsin. Han lindar sina små armar runt halsen och säger ”kjam, kjam”. Han busar med oss, gömmer sig och fnissar förtjust när vi låtsas leta överallt utom under just det där bordet där han gömt sig. Han har mig lindad runt lillfingret och jag vill bara pussa på hans tjocka kinder och snusa honom i nacken hela tiden.

Han dominerar Ipaden med sitt lilla knubbiga pekfinger, klickar, drar och lägger pussel som om han aldrig gjort annat. Fascinerande hur snabbt de greppar och lär sig nya saker.

Han sover fortfarande en gång om dagen, 1-2 timmar, och vi lägger honom runt halv åtta på kvällen (sen ägnar vi allt från 15-60 minuter åt att få några tjyvnyp och några örfilar) innan han slocknar  i sin egen säng. Han gillar fortfarande bollar, klubbor och bilar. Han bygger en del med lego och älskar att lyssna när man läser böcker för honom. Han älskar att bada badkar och kan sitta hur länge som helst och leka i vattnet.

Lite kinkig med maten är han nu, petar med det mesta och äter ofta en bråkdel av vad som ligger på tallriken. Dock växer han och frodas så jag tror inte det går någon nöd på honom.

Liten blir större och han är, trots en och annan kickspark, alldeles underbar och jag blir lite kärare för varje dag i min yngsta skatt!

20140109-213704.jpg

Bloggen har fyllt två år!

Jisses! Tiden går snabbt när man har roligt…. Jag har helt missat att bloggen faktiskt precis fyllt två år! Helt otroligt, första halvåret skrev jag lite sporadiskt men sen måste jag nog säga att jag försökt skriva minst ett inlägg om dagen!

I början var det bara jag här och nu är ni i alla fall ett par hundra unika besökare om dagen som surfar in här om man får tro statistikmätaren i WordPress. Coolt! Vore ju kul om ni vågade er på att kommentera lite flitigare men jag ska inte tjata… Många lämnar avtryck på Facebook istället, det är väl lite lättare! 🙂
BlogBirthdayTwo

Några inlägg från tidigare år:

Premiärinlägget, augusti 2011!

12 augusti 2011 – här handlade det om Internethaveri

12 augusti 2012 – ägnade mig åt att spana på nakna män på stan

 

 

 

 

Haha, lite har hänt sen dess i alla fall. Mycket är sig likt men en bebis är född och ett giftermål avklarat!

Nu jobba vidare. Snart lunch!