Kategori: Milos utveckling

…nu var det länge sedan jag skrev något i den kategorin. Det hände liksom fler större händelser när han var yngre…. Första stegen, första orden, blöjfri, sluta med vällingen, inskolad på dagis – allt sånt där har han ju redan klarat av. Just nu är han en alldeles fantastisk helt underbar fyraåring som väldigt väldigt sällan retar gallfeber på mig och ALLTID ALLTID skickar ett litet lyckorus genom kroppen när jag ser på honom. Jag är upp över öronen förälskad i den där lilla minimänniskan som laddar alla mina batterier bara genom sin närhet. Han pratar och resonerar, frågar och ifrågasätter. Han kramas, pussas, slåss, skriker, muttrar och skrattar. Han får mitt hjärta att smälta. Varje dag. Gör han något tokigt och jag skäller på honom så lägger han huvudet på sned och säger ”Förlååååt mamma” – då smälter jag, om möjligt, lite extra och sen är han förlåten. Alltid.

En alldeles fantastisk liten skatt och jag är oerhört tacksam för att jag fick chansen till en liten halvsladdis på ålderns höst. ♥

Idag firar vi Milo som fyller fyra år! En liten tillbakablick… Här nedan ser ni min mage dagen innan förlossningen drog igång. Eländigt foto i usel kvalitet men ni ser i alla fall storleken på den enorma badboll som innehöll heffaklumpen… 4786 gram och 57 cm lång – inte konstigt att han behövde gott om plats!

Ikväll fortsätter firandet med mer paket, massor av god mat och en Blixtentårta ”som ska smaka jordgubb”…. ♥

En bättre torsdag helt enkelt. Om jag bortser från morgonen som startade med att Mille fick tvångstransporteras till dagis förskolan. Det är alltid så när han varit hemma ett par dagar – han är en riktig liten hemmagris och vill helst av allt bara vara hemma och lattja med sina saker eller titta på Turtles på paddan. Som sina föräldrar alltså. Hahaha! Han har ju varit hemma lördag-onsdag sjuk och då vänjer han sig vid hemmalivet. I dag hade jag tur som hade E1 hemma, med lite lirkande och fixandes från storebrorsan så tog Milo väl en tugga på frukostmackan och tillslut fick vi in honom på förskolan. Motvilligt men ändå.

Allt i Milos liv just nu är ”jag vill inte”. Han vill inte äta, inte sova, inte ha blöja, inte kissa på pottan, inte klä på sig, inte klä av sig, inte åka bil, inte gå, inte handla, inte vara på dagis, inte borsta tänderna, inte göra någonting egentligen. Alla dessa ”jag vill iiiinnntteee…..” är ofta förknippade med totala sammanbrott. Underläppen darrar och tårarna sprutar. Ibland får man sig sen smocka också. Det är inte helt enkelt att vara drygt tre och liksom vara både stor och liten på samma gång. Han kan säga att han är törstig på mjölk för att 15 sekunder senare putta iväg sitt mjölkglas och storgråtandes springa från bordet och skrika ”jag vill INTE ha mjölk!” Det är ju lite komiskt och ganska jobbigt på samma gång. Det går liksom inte att göra rätt. Inte ens när man följer en direkt instruktion från den lilla treåringen för han ändrar sig liksom varannan sekund. Det är en fas och den går över. Bara att bita ihop och härda ut. Söt är han i alla fall, så söt att jag åkte hem tidigt från kvällens AW med bästa kollegorna för att hinna få en stund med Mille. När jag kom hem, fastän jag skyndade mig, hade han redan somnat. Tyyyyyyypiskt!!! 🙁

Just det. Trots allt detta så har dagen varit bra. Stressigt på jobbet som vanligt men en mysig utelunch på Elsas kantin och AW direkt efter jobbet med ett gäng fantastiska kollegor. Och imorgon är det fredag. Fredag och container. Jag längtar. Imorgon ska det förvisso SNÖA. Vidrigt. Men det smälter förhoppningsvis bort och fördelen med någon minusgrad eller två är att alla äckliga kryp gömmer sig ett tag till. Det är det värsta när man ska röja på tomten sommartid. När man lyfter på en bräda får man vara beredd på allt från ormar, spindlar, råttor, gråsuggor, äckliga sniglar och andra vidriga kryp. Jag gillar inte kryp. Alls.

Så på med vantar, mössa och sen blir det tomtröj på lördag. Det är mina helgplaner det.

Lite piggare idag här i sjukstugan. Hostan hänger i men den har vi nästan glömt bort. Lite hosta liksom? Det ingår väl vintertid? Milo kändes lite varm i morse men han somnade om och när han vaknade så landade tempen på 37,7. Inte feber, inte frisk. Jag misstänker att jag blir hemma imorgon också för säkerhetsskull. Ibland får man sortera lite bland prioriteringarna och i grund och botten så är Milo viktigast. Inte mailen, telefonen eller jobbet. Mille! Nu har han varit hemma sen förra måndagen. Måste man ha läkarintyg vid vab över en vecka? Måste nog kolla upp det. Har varit förskonad från sjuka barn tidigare…

Jag har ringt vidare och jagat den där remissen från Öviks sjukhus som skulle gå till barnkliniken. Den är tydligen helt borta, gått upp i rök, häck väck våt fläck. Nu har jag istället fått numret till en Holger som tydligen ska vara specialist på astma/allergi – vi gör ett försök att komma in i rullarna där istället.

Just nu sover Milo middag och jag ska försöka komma ur morgonrocken och i kläderna. Bara att ta nya friska tag.

Milo har hunnit med lite kock-tjänstgöring i Övik! Sötaste lilla mästerkocken ever!