Varje dag när jag läser tidningar, bloggar eller scrollar mig igenom nyhetsflödet på facebook så läser jag om en massa elände. Nu menar jag inte folk som beklagar sig över att det regnar ute, fortkörningsböter eller snorig näsa – utan om verkliga hemskheter. Man läser om föräldrar som förlorat sina barn, barn som förlorat sina föräldrar, pedofiler, krig, våldtäkt, ond bråd död….och cancer, sjukdomen som lurar i varje hörn nu för tiden. Ingen går oberörd.
Ibland behöver jag en liten reality check för att stanna upp, andas in och faktiskt inse hur otroligt lyckligt lottad jag. Jag har en familj, ett hem, vänner, hälsa och en ganska fantastisk vardag faktiskt.
Självklart kommer jag fortsätta knorra en del över bagateller (i det stora hela) som vikt, vinter, ett värkande knä och en tom plånbok. Jag tror det hör vardagen till, ibland snöar man in på sin egna lilla hörna av världen och energin räcker inte till mer än ”här och nu”. Sen, lite då och då, försöker man lyfta blicken lite och inse att det sker så mycket mer där ute. Livet är en salig blandning mellan yta och djup. Sorg och glädje. Rikedom och misär. Och så måste det väl få vara.
Häromdagen la jag upp ett inlägg där jag beklagade mig över hur ful jag blev på kort. Direkt efter att jag publicerat inlägget så klickade jag mig in på en blogg skriven av en tjej som kämpar mot cancer. Hon har man och en liten son och har ägnat en lång tid åt att bekämpa sjukdomen, genomgå otroligt jobbiga behandlingar och samtidigt försökt vara en fungerande mamma. När jag läste hennes blogg så skämdes jag plötsligt över mitt larviga inlägg om ”….så fula bilder”.
Det blev något av månadens ”Reality Check” för min del. Jag må bli anskrämligt ful på kort men jag är frisk. Just nu. Och det är jag tacksam för!
Vad är du tacksam för?
