Dag två i resten av mitt liv!

day2Dag två startar på samma sätt som dag ett… Gröt och ägg. Snart dags för mellis! Inte riktigt lika piffig i håret som igår, nu ser jag mer ut som Plupp. Måste nog  öva lite på stylingen innan helgen för då är det FEST!

Dagens orosmoment: E1 är på väg till Gröna Lund ihop med ett gäng kompisar. De ska ta sig upp på egen hand, ta sig från centralen till Grönan och sen upprepa åkturen när de väl ska hem igen… Så mycket saker som kan gå fel säger det hönsiga mammahjärtat. Jag försöker övertyga mig om att de är ett gäng och om de bara håller ihop så går säkert allt bra! E1 hittar inte ens till tågstationen hemma än mindre till Centralen men han har kompisar med sig som förhoppningsvis är lite mer världsvana. Blir en spännande dag, jag har telefonen nära och i värsta fall får väl hans pappa åka upp och hämta hem dem senare ikväll. Jag kör nämligen INTE i centrala Stockholm, då betalar jag hellre en taxi hem åt dem! Hahaha!

Dag två – nu kör vi!

Det finns en första gång för allt…

Dag ett går mot sitt slut och jag har överlevt. Om nu någon inte trodde det. Jag har ätit hela tiden känns det som. Jag kommer nog inte behöva vara hungrig men däremot säkert fortsatt sugen på godsaker mellan varven. Framåt eftermiddagen/kvällen fick jag sprängande huvudvärk, oklart varför men kanske är det sockermonstret som försöker påkalla min uppmärksamhet. ”Hallååååa, varför får jag inget smaskigt att slafsa i mig?”

Det blev en sen middag, ingen i familjen ville äta linssoppa med mig så jag fick laga min mat separat när de andra ätit. Inte optimalt, blir alldeles för sent och meckigt. Jag måste hitta enkla recept som resten av familjen kan tänka sig att äta – åtminstone delar av. Nu har huvudvärken släppt med hjälp av en Ipren och jag ska gå och lägga mig.

Summering dag 1: Linssoppa smakar bättre än vad det ser ut. Jag är mätt och trött. Lite orolig för hur jag ska hinna med träningen när att resten av dagen suger all energi ur kroppen på mig…men det behöver jag inte fundera på förrän nästa vecka.

Jag har aldrig lagat linssoppa någonsin i hela mitt liv och har ingen aning om hur det egentligen ska se ut…. Pimpade den med basilikablad -för övrig också något som jag köpt hem för första gången någonsin idag! Oavsett hur man pimpar eländet så ser det inte gott ut….



Nu säga god natt till E2 och henne kompis som ska sova här. Sen sooooooova!!!

Dag 1 startar NU!

Klockan ringde, vaknade till och kollade telefonen. Pling, kostplanen från Mammafitness fanns nu att hitta på hemsidan. Den här dagen blir ju lite improviserad eftersom jag inte kunnat förbereda något direkt men nu kör jag i alla fall…. Efter lite fipplande så blev det havregrynsgröt till frulle och sen får vi ta dagen som den kommer. Det blir ju definitivt en omställning på alla sätt och vis. Det roligaste och jobbigaste är att kosten blir så varierad. Helt nya recept, saker jag knappt hört talas om…. Senare i veckan står det vegansk linssoppa på menyn. Hallå, det har jag aldrig ens övervägt att göra tidigare! Kul att prova på och lite jobbigt också eftersom jag 1. avskyr att stå i köket 2. inte har en enda pinal hemma som ens påminner om linser (förutom de jag har i ögonen)! Jag behöver alltså köpa prick ALLT – oavsett om det ingår 2 gram av vald ingrediens. INGET finns hemma! Lördagen kommer också gå käpprätt åt skogen från lunch och framåt. Vi ska på fest som startar kl 13.00 och jag kan nog garantera att inget av vad som serveras där ingår i kostplanen… Är också rätt övertygad om att värdinnan inte gärna ser att jag kommer med en balja linssoppa och värmer i micron. Hehe!

Dag 1 – here I come!

Det närmar sig med stormsteg!

Joråsatt….det närmar sig med stormsteg… Jag har inte en aning om vad jag kan förvänta mig för jag får ingen kostplan förrän imorgon men jag tror i alla fall inte jag kommer behöva vara hungrig! Jag är mest nervös över hur det ska gå med träningen men den kommer inte in i leken förrän om en vecka. Jag har signat upp mig för övningar som jag kan göra hemma eftersom Andy är borta de flesta kvällarna. Det kanske måste bli svintidiga morgonpass för att hinna med? Eller mitt-i-natten-pass? Inget känns egentligen särskilt lockande men vill man vara fin så får man lite pin.

Fortsättning följer! 🙂
nedräkning

Ta tjuren vid hornen…

Lika bra att ta tag i bitarna medan ångesten är färsk! Idag har jag anmält och betalat min första månad med Mamma fitness! Jag startar den 16 augusti, första ”lediga” startdatumet! Nu finns det ingen återvändo…. Jag har ingen aning om i fall det kommer att fungera men jag är helt övertygad om att det INTE kom göra saken sämre…. Eller det är klart det kommer fungera om jag bara göra som man ”ska” och inte som jag brukar! Jag vill få hjälp att komma igång med styrketräning framförallt. Vikten vill jag givetvis också påverka men styrkan känns viktigast! Inte stirra sig blind på kilon utan få lite styrsel på mina helt obefintliga muskler. Får man fart på det så ger sig resten tänker jag?!

mammafitness

Så kan det gå efter en traumatisk badupplevelse en solig sommarkväll i juli! Det känns både skönt/bevämt och tråkigt att starten ligger en månad fram i tiden. Det fanns verkligen inga tidigare startdatum att välja på…. Bekvämt för att jag kan leva på som vanligt under semestern (dvs äta skit och lata mig) och trist för att jag tappar tid… Har man misskött sin kropp under typ 35 år så lär varje dag vara värdefull om jag någonsin ska få någon styr på den! Jag VET självklart att jag kan börja leva nyttigt i denna sekund, det är mitt och bara mitt val, men mitt problem har just varit att jag inte har den självdisciplinen!

Så i mitten av augusti kör jag igång….woop woop!

Som en smält mjukglass…

Jag är i alla fall inte ensam i mitt allmänna förfall. Lite skönt är det allt att höra att det finns fler som tänker ungefär som jag. Vikt har ju en tendens att provocera. Antingen är man för tjock för sitt eget bästa och borde fatta att man ska banta eller så är man alldeles för smal och borde äta upp sig. Jag är inte jättetjock. Inte ens tjock egentligen kan jag själv tycka (om man inte kollar BMI för då lider jag nämligen av grav övervikt) men lite för fluffig för att det ska kännas bra. För mig.

Förra veckan fick jag ett nytt uttryck förklarat för mig – ”att se ut som en smält mjukglass i profil” och det stämmer klockrent på mig. En liten böljande siluett liksom. Mjukglass är för visso gott men jag ville inte gärna se ut som en. Men vi lämnar viktdiskussionen för stunden. Jag kör på en egen variant av light LCHF som fungerar för mig. Att vara manisk är inget för mig och möjligen anledningen till att jag misslyckas mellan varven. Men att köra stenhårt alla dagar, alla veckor, alla år får mig att vilja dö en smula så det är ändå inget alternativ.

mjukglass

Jag ska försöka få med mig Andy på tåget. Han har ett antal extrakilon han behöver bli av med innan hockeysäsongen drar igång i höst. Inbillar mig att skaderisken ökar markant när man är för tung.

MEN. Viktigare än vikt är givetvis att Mille Mysmupp är hemma igen. Han dök ju upp tidigt igår morse efter en lång nattlig bilresa tillsammans med farfar. Jag var orolig för att han skulle vara trött och ett litet vrak men inte då. Han studsade in kl 06.15 och kvittrade som en liten pippifågel. Älskade lillunge. Som alla vi har saknat honom. I natt sov jag tätt intill och snusade lilleman i nacken. ♥ Han är den där sista lilla pusselbiten som måste på plats för att allt ska kännas komplett.

Onsdag betyder kompislunch. Alltid lika härligt. Idag blir det Harrys som får härbärgera oss tror jag. Det är den mest omedelbara planen jag har förutom att jobba. Lunchen!

Så nu blir det onsdag för hela slanten och snart har vi Midsommar runt hörnet. I år känns det tämligen oinspirerande med tanke på väderprognosen men det kanske vänder? Vad ska du hitta på?

Som en stjärnsmäll rakt över näsbenet!

I januari 2013 rotade jag runt bland en massa gamla bilder och hittade då en bild på mig själv från våren 2009. Som jag skrattade åt den där hemska bilden. Jag har aldrig varit naturligt smal. Inte heller jättestor. Men jag får kämpa som en besatt för vartenda kilo jag vill gå ner. Inget ”rinner av” mig utan det krävs massiv insats och stenhård disciplin. Rätt trist om jag ska vara ärlig. I januari 2012, ett par månader efter att Milo föddes, så gjorde jag en kraftansträngning för att tappa de sista graviditetskilona och kanske även några till. Jag var ihärdig, jag körde en lightversion av LCHF och jag promenerade en del med barnvagnen – det här var när jag var föräldraledig. Jag gick ner 12-13 kilo på ungefär nio månader. Jag var långtifrån pinnsmal men jag var nöjd. Kläder passade och jag kände mig faktiskt ganska fin.

Sen hände något. I januari 2013 började jag jobba igen. Det är stressigt, stillasittande jobb och energin sjönk i takt med att ekorrhjulet snurrade allt snabbare. Nu ca 2,5 år senare är jag tillbaka på år 2009 viktmässigt igen. Jag har alltså ätit upp mig ca 13 kilo. Jag vet att när jag tittade på 2009-bilder då i januari 2013 så var jag förskräckt över hur stor jag varit och att jag tillåtit mig äta och växa på det där sättet. Nu är jag där igen. Usch och fy säger jag bara. Kilona smyger på en och plötsligt har man gått upp 4-5 kilo och tänker ”om jag bara skärper till mig ett tag så går jag ner de där. Inga problem”. Problemet är bara att jag skärper mig ca 10 minuter åt gången. Sen har man gått upp 7-8 kg och då börjar det ju bli lite jobbigare. Jag tänker att ”om jag försöker tänka mig för och struntar i att väga mig så kanske det löser sig.” Sen har man plötsligt gått upp 10 kilo och tänker att ”ingen ogillar ju mig bara för att jag äter en pizza eller två”. Nej, ingen i min närhet ogillar mig förutom jag själv. Så det fungerade visst inte heller.

Den här jäkla bilden är som en käftsmäll. Pang – som en stenhård fotboll rakt över näsbenet. NU måste jag ta tag i det här igen. NU. NU. NU. Kilona är egentligen ovidkommande. Det är känslan jag vill åt. Att känna sig nöjd, stolt, stark.

tjockboll2009 var alltså innan Milo och på bilden från 2012 är Milo 11 månader. Hade varit naturligare om det varit tvärtom. Är det bara jag som har karaktär som ett dasslock? Kan man hypnotisera bort sockersug? Jag har aldrig haft lätt att gå ner i vikt och ju äldre man blir desto svårare är det. Jäkla skit att det ska vara så tufft. Jag gillar ju enkla lösningar. 😉 Nu blir det lågkolhydratkost och så lite socker som bara möjligt. Mål: minus 10 kg. Start idag.

Klara, färdiga, gåååååååååååååååååååååååå! Igen.

 

Same, same but different!

Onsdag. Japp, lika bra att påbörja varje inlägg med veckodag. Så man har någon typ av koll. Nu när helgdagarna är över så lär väl dagarna falla på plats men det är fortfarande lite sådär småluddigt. Men onsdag alltså – och full rulle igen…. Startade dagen med ett kort möte angående en del förändringar som kommer äga rum framöver på jobbet för min del. Det blir en utmaning men jag ser fram emot lite nytt i vardagen. Mer om det senare när alla bitar fallit på plats.

Hur har ätandet gått då? Jo då, tackar som frågar! Jag kör min turkyoghurt och müsli till frukost. Onsdagar betyder utelunch, vissa saker förändras inte bara för att det är nytt år och idag blev det en Ceasarsallad med avocado istället för krutonger. Riktigt gott! Kvällsmaten bestod av kyckling och lite ugnsgrönsaker och som snarr framför TV:n blev det oliver, ost och lite parmaskinka. Yummy! Dag tre avklarad utan problem. Dag tre av hur många? Ja tanken är väl att rutiner skapar bättre vanor…  så det är ju en långsiktig satsning. Ingen quickfix. Sakta men säkert är planen helt enkelt.

När det gäller mössen så verkar den där jädra elektroniska sk avskräckaren inte särskilt….avskräckande. Idag har den lilla råttj*veln länsat fällan, käkat upp all ost och sen dragit. Mao inte särskilt avskräckt. Nu är fällan omladdad och vi hoppas på bättre jaktlycka i natt. Först tyckte jag lite synd om rådisarna som går döden till mötes i fällan men nu är det personligt och jag känner bara DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ musäckel, DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!

Avslutar dagen och inlägget med något lite trevligare än möss, nämligen mina storbarn! Herrejösses vilka vackra barn jag har! ♥ Vilda, vackra, våghalsiga, bångstyriga och alldeles underbara!

IMG_3586.JPG

Inbrottslarm, matprat och tomtens sändebud!

Måndag. Arbetsdag. Den kom och gick i väldig fart. Fasligt behändigt i alla fall att starta jobbandet med en halvdag följt av helgdag. Mer sånt! Jag dammade av mina måsten och lagom till dagen gick mot sitt slut så ringde vår larminstallatör och jag begav mig hemåt för att få ett stycke larm installerat. Efter lite skruvande, pillande, testande och borrande så satt allt på plats och Gåsby är numera ett larmat område. Inga tjuvar göres sig besvär alltså! Det V E R K A R enkelt men känner jag mig själv så lär jag säkert lyckats falsklarma med jämna mellanrum!

Milo följde larmkillen i hasorna från det han kom tills han var klar. Tusen frågor och väldigt nöjd över att få visa upp sin egen lilla skruvdragare som han fick i julklapp. Jag försökte förklara för Mille att kameran i taket är direktkopplad till Tomten och nu ser han oss året om. Bäst att vara snäll H E L A tiden alltså. Larmkillen hängde på, pekade på sin T-shirt och säger ”Ser du färgen på min tröja? Tomteröd, jag är skickad av honom för att fixa det här”. Nu är ju Milo alltid snäll ändå men det var lite kul i alla fall…IMG_3592.JPG

Lite matprat ska vi också klara av tänkte jag. Till frukost blev det turkyoghurt med en skvätt Fun Light (stevia) och min egenkomponerade müsli. Lunchen blev ägg och bacon, lite trist men det funkar. Till kvällsmat stekte Andy upp några kotletter, jag ugnsbakade lite sötpotatis och morot och till detta en klick bea och en avocado. Kör man superstrikt LCHF så äter man varken sötpotatis eller morötter men jag gör det för att det är GOTT! En alldeles fantastisk måndagsmiddag. IMG_3591.JPGSom snacks framför CSI blev det lite ost, några skivor lufttorkad skinka och en handfull oliver. Mums!IMG_3599.JPG

Dag 1 – check!

Nu är det visst småkronorna som spelar om bronspengen. Inte riktigt min grej men misstänker att Andy ska titta!

Imorgon är det ännu en fantastiskt ledig bonusdag och jag ska njuuuuuuuuuta av den! ♥

 

Söndag, matprat och nyårsångest!

Söndag. Sovmorgon och storhandla på Willys. Så såg förmiddagen ut och resten av dagen har gått ut på att vika tre ton tvätt fördelat på fem personer…. Otroligt upplyftande! Imorgon är det visst vardag igen?! Känns mycket märkligt, tur att det är halvdag och ledigt på tisdag igen. Måste mjukstarta lite smått här efter all julledighet!

Imorgon drar jag igång med LCHF Gåsby-style igen också! Liberal LCHF med lite mindre kolhydrater än ”annars” samt så lite socker som möjligt. Jag får väl vackert konstatera att jag är kass på att hålla ordning på kosten och nu sällar jag mig till den STORA skara människorna med allmän nyårsångest och som kickar igång nya året med buller och bång. Det kommer alltså kunna bli lite mer matprat än vanligt här i bloggen, blir till att damma av den gamla kategorin igen! Andy kör en ny vända med CoachPurjo och kidsen käkar som vanligt. Många olika varianter blir det….

Idag var jag en duktig hemmafru och slog ihop en plåt müsli – ett hopkok av nötter, kokosolja och lite kakao som sen rostas i ugnen! Något att strössla turkyoghurten med till frukost framöver! Receptet kommer från 56kilo, där finns mängder med smarriga LCHF-recept att smurfa runt bland!

IMG_3587.JPG
Lillskrot dissekerar sin frukostgurka! Den här ungen har sin mamma lindad runt lillfingret, herrejösse så jag älskar den här lilla människan!
IMG_3589.JPG

Nu laddar vi (läs Andy) för småkronornas match som startar vid tio. Själv överväger jag att gå och lägga mig…. Klockan ringer tidigt imorgon!